Kultur | Spelrecension
Tvåspelarversionen av Azul är bra – men vem är den till för?
Dagen recenserar strategispelet Azul Duel
        Spelet Azul kom ut 2017 (2018 med svenska regler) och var en enorm framgång, vilket lett till ett flertal uppföljare sedan dess. Azul Duel är den nyaste, en kompakt version av Azul gjord specifikt för två spelare.
Precis som i originalet är du en kakelkonstnär som ska dekorera ett palats för Portugals kung. Detta gör du genom att på din tur plocka brickor med olika färg och mönster från ett antal kakelfabriker, eller genom att ta kakelplattor som dina brickor ska ligga på. Det gäller att tänka både taktiskt och strategiskt och hålla koll på vad din motspelare gör. Har du inte plats för alla brickor i den färg du valt hamnar överskottet på golvet, vilket ger minuspoäng i slutet av spelet, och genom smarta val kan du tvinga motspelaren att tappa en hel hög med kakelbrickor. Varje omgång har också tre eller fyra slumpade extra sätt att få poäng på slutet, vilket gör att spelet inte känns tjatigt om man spelar det flera gånger.
Genom smarta val kan du tvinga motspelaren att tappa en hel hög med kakelbrickor.
Azul Duel är ett bra spel, med samma höga kvalitet på brickorna som serien är känd för. Spelet följer en trend där framgångsrika brädspel kommer i nya, billigare versioner anpassade för två spelare. Azul Duel har dock två problem som de flesta av dess föregångare slipper: Original-Azul fungerar redan utmärkt på två spelare, och om du bara är ute efter att spara pengar och/eller plats i bokhyllan finns redan Azul Mini som är både billigare och mindre än Azul Duel – och som går att spela på upp till fyra spelare.
Så Azul Duel kan egentligen bara rekommenderas om du vet att du alltid bara kommer att vilja spela det på två. Under de specifika förutsättningarna är det trots allt en något bättre upplevelse än övriga Azul-spel.