20 år sedan påskuppropet: Vem lyssnar på kyrkorna i dag?

Språkkaféer, öppna förskolor, matlag. Församlingar över hela Sverige fortsätter att dra sitt strå till stacken för integrationen, och för att hjälpa enskilda asylsökande. Men trots att migrationspolitiken stramats åt verkar inte kyrkornas röst riktigt nå ut. Att göra något nytt stort upprop om flyktingamnesti är till exempel inte aktuellt.

– Man behöver känna att det finns någon som lyssnar, säger Anna Karlgren, som arbetar med migrationsfrågor för Sveriges kristna råd.

Den fungerande integrationen, finns den? Javisst, menar Sveriges kristna råd (SKR), som radade upp de goda exemplen under Kyrkornas migrationsdagar nyligen.

Omkring 170 personer – rekordmånga, enligt SKR – hade anmält sig till dagarna, som hölls i Immanuelskyrkan i Stockholm den 26 och 27 mars. 

Temat var ”Innanförskap – ett fredligt och inkluderande Sverige”.

– De här dagarna vill vi inte fokusera på ”utanförskap”, som det heter i budgetproppen, utan på innanförskap och det goda som görs, det som förändrar för människor. Lyssnar man på allt som sägs om problemen kan den som står i det här arbetet lokalt tappa lite hopp, säger Anna Karlgren i en paus till Dagen.

Hon är senior policyrådgivare på Svenska kyrkans nationella nivå, med särskilt fokus på migration, integration och barnrättsfrågor. Hon sitter också med i SKR:s arbetsgrupp för migration och integration och har i flera år varit med om att arrangera migrationsdagarna.

I år fick besökarna, bland mycket annat, rapporter från Frälsningsarméns kvinnocenter i Akalla och från Ekerö pastorat, som erbjuder arbetsträning. Två olika dialogarbeten över religionsgränserna presenterades, och i pauserna nätverkades det för fullt över fika och lunch.

Tonen var förhoppningsfull, idéerna konstruktiva. Ändå, framhöll många, hotas just nu asylrätten och människors lika värde när asyllagstiftningen stramas åt och kriminalitet allt oftare kopplas ihop med invandring.

– Man pratar i dag väldigt mycket om olika grupper och det finns också ett visst misstänkliggörande. Retoriken har hårdnat, säger Anna Karlgren.

Påverkar det negativa samtalsklimatet församlingarna?

– Jag vet ju inte hur det är överallt. Men jo, jag tror att man tycker att det är lite motvind. För när man som ett mantra upprepar att integrationen har misslyckats, trots att vi ser andra saker på församlingsnivå, kan det skapa en viss irritation, säger Anna Karlgren.

– Så klart finns det utmaningar. Men mycket av integrationen sker inom civilsamhället, och om man då talar om att integrationen är dålig så blir det ju inget kul betyg åt civilsamhället, som ser att man själv gör bra saker. Det är kanske inte alltid heller är så synligt, det man gör.

Denna vår är det 20 år sedan kyrkorna lanserade Påskuppropet i protest mot vad man såg som en inhuman asylpolitik, och lyckades få till en viss omprövning av asylärenden. År 2016 framförde SKR liknande synpunkter i Juluppropet, som också det samlade tiotusentals namnunderskrifter.

Skulle kyrkorna kunna göra en liknande satsning i dag?

– Nej, jag tror att det skulle vara svårt. Och jag tror kanske också att det inte riktigt finns en mottagare i dagsläget för ett sådant upprop. Om man ska driva någonting så behöver man också känna att det finns någon som lyssnar, säger Anna Karlgren.

I dag, menar hon, handlar det snarare mer om att inte ”tappa rösten” och släppa flyktingengagemanget.

– Internt pratar vi mycket om värdet av att stå kvar, och av att kyrkan inte tappar rösten utan fortsätter att lyfta de frågor som vi tycker är viktiga. Och att inte bara titta på det närmaste året utan se arbetet på tio års och kanske till och med 15–20 års sikt. Vi måste stå kvar principiellt i de frågor som vi anser är viktiga och som är grundade i vår teologi.

Snabba förändringar

Sedan 2015 års flyktingvåg från framför allt Syrien och Afghanistan har den svenska asylpolitiken lagts om kraftigt. Bara i vår har flera större förändringar ägt rum.

Från den 1 april går det inte längre att hålla sig kvar i Sverige under fyra år efter sitt senaste avslag för att sedan kunna göra en ny ansökan. I stället måste man resa ut från Sverige och vänta i fem år. Inte heller kan en asylsökande efter ett slutligt avslag ”byta spår” genom att ansöka om arbetstillstånd. Inga sådana arbetstillstånd, oavsett om man fått dem för flera år sedan, kommer nu att kunna förlängas.

Skärpningarna har fått effekt, och antalet asylsökande till Sverige var förra året nere på rekordlåga nivåer.

Fler förslag på migrationsområdet står på tur att behandlas i riksdagen. Många av dessa utredningar har SKR kommenterat i starkt kritiska remissvar.

”Sveriges kristna råd avstyrker förslagen om närvarokontroll, anmälningsskyldighet och skyldighet att vistas inom ett begränsat geografiskt område, och anser att dessa enbart bör införas vid individuella prövningar”, skrev SKR tidigare i år om ett förslag till hårdare närvarokontroll på Migrationsverkets boenden.

Ibland lyser frustrationen igenom. Som när SKR i inledningen till ett remissvar poängterar att man, trots att man uttryckligen bett om att få vara med på listan över remissinstanser, inte hade tagits med.

Kyrkan kämpar för trebarnsfamilj som ska utvisas: ”Fruktansvärt”

Fortsätter att varna för skuggsamhället

Är det så att kyrkorna har svårt att nå ut med sina synpunkter på migrationspolitiken i dag? Dagen ställde frågan till SKR:s generalsekreterare Sofia Camnerin under Kyrkornas migrationsdagar.

– Vi har varnat hela tiden, och vi kommer fortsätta att varna, för skuggsamhället och för hur vi ser att stora delar av samhället vill göra det så svårt som möjligt för [flyktingar] att befinna sig här. Ändå är min erfarenhet att det ”tar” när vi, utifrån våra breda erfarenheter, tydligt berättar om vilka konsekvenser vi ser. Vad ser vi hända med människor och vad ser vi för risker? sa hon.

Samtidigt måste kyrkorna visa att de förstår frågans komplexitet.

– Man får säga ungefär att: ”Vi kan förstå att vi behöver en fungerande migrationspolitik. Men vi ser också att det vi vill uppnå med integrationen riskerar att bli tvärtom, om vi till exempel tar bort rätten till familjeåterförening eller bara har tillfälliga uppehållstillstånd”. När man kan peka på det tror jag ändå att man fortfarande lyssnar på oss.

Hur generös invandring ska Sverige ha, menar kyrkorna?

– Vi behöver ha en fungerande och ansvarsfull migrationspolitik. Men den måste också vara rättssäker och vi måste fortsätta att respektera grundläggande rättigheter. Sedan tror jag det finns en skala där en del [inom kyrkorna] nog fortfarande vill att verkligen alla ska vara välkomna, för Gud ser inga nationsgränser. Medan andra säger att det måste ske med ordning och reda, och att vi måste kunna ta emot dem som kommer, säger Sofia Camnerin.

– Men alla har det i sig att vi är kallade till att älska vår nästa och att visa omsorg om den faderlösa, änkan och främlingen. Det ligger i vårt dna och det kan man liksom inte komma ifrån.