Det måste finnas tillräckligt med sunt förnuft för att förhindra att de offentliga sjukvårdsinstanserna utnyttjas för omskärelse. Sådana ingrepp hör inte hemma i ett samhälle, där man säger sig vilja värna om barnets bästa.
Landstingen har ålagts att erbjuda sig att utföra omskärelse av pojkar. En helt onödig icke medicinskt motiverad kirurgi i könsorganet, "av religiösa skäl". Förespråkarna har främst hävdat "religionsfrihet" för barnens föräldrar och att detta är en "tusenårig religiös sed", som argument. Man menar vidare att omskärelse i dag utförs av personer som inte är medicinskt skolade.
Inget av dessa argument är hållbart. Föräldrarnas religionsfrihet begränsas inte om man inte får utsätta sitt barn för omskärelse. Däremot strider ingreppet mot barnets religionsfrihet, då det genom omskärelsen förvägras att själv välja vilken religiondet vill tillhöra. Att denna inhumana sedvänja har pågått under lång tid, motiverar naturligtvis inte att så måste ske även i framtiden. Inte heller ligger det i tiden att den offentliga sjukvården ska ta över och fortsätta med kulturella och religiösa sedvänjor som man i allmänhet tar avstånd från i ett samhälle där mänskliga fri- och rättigheter respekteras. Inställningen hos Svensk barnkirurgisk förening är att "operationer på växande barn ska göras enbart på medicinsk indikation efter noggrann prövning av risken för komplikationer".
Sverige har ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen) och därmed förbundit sig att bland annat "vidta alla effektiva och lämpliga åtgärder i syfte att avskaffa traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa". Närmare granskning visar att omskärelse strider mot Barnkonventionen på en rad punkter.
Att samhällets sjukvårdande instanser ska bryta mot konventionen är inte i linje med de värderingar som råder bland en överväldigande majoritet av svenska folket. Omskärelse i den offentliga sjukvården på skattebetalarnas bekostnad är ett stort steg bakåt. I motsats till andan i Barnkonventionen, främjas härmed traditionella sedvänjor som kan skada barn och den typ av religiöst och kulturellt förtryck som direkt strider mot svenska värderingar.
Regeringsproposition 2000/01:1 om kvinnlig omskärelse "...det är här inte bara en fråga om individens rätt till kroppslig integritet. Det är lika mycket en fråga om kvinnans rätt att bestämma över sig själv, att leva ett liv efter egna förutsättningar och behov". Argument saknas för att inte detta också skulle gälla manlig omskärelse.
I Barnkonventionens artiklar 2, 3, 12, 13,14, 19 och 24, uttalas att de rättigheter som anges i dessa ska respekteras och tillförsäkras alla barn under 18 år. Det ska gälla utan åtskillnad av något slag, oavsett barnets eller dess förälders ras, ursprung, kön, religion, politisk eller annan åskådning. Vidare betonas att alla lämpliga åtgärder ska vidtagas för att säkerställa att barnet skyddas mot alla former av diskriminering på grund av föräldrars eller andra familjemedlemmars "uttryckta åsikter eller tro". Vid "alla åtgärder som rör barn", ska "barnets bästa komma i främsta rummet".
Omskärelse är varken förenligt med barnets bästa eller Barnkonventionens anda. Ingreppet sker när barnet är oförmöget att framföra sina åsikter, dess rätt till yttrandefrihet är automatiskt satt ur spel. Att utsätta ett barn för det fysiska och psykiska våld detta barbariska ingrepp innebär, är diskriminerande och kränkande för barnets integritet. Enligt barnkonventionen ska säkerställas att "inget barn får utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling". Vad är ett icke medicinskt motiverat ingrepp i könsorganet på ett litet barn, om inte både grymt och förnedrande?
Att ta avstånd från Barnkonventionen är ovärdigt ett land som Sverige. Det faktum att omskärelse sker i andra länder fritar på intet sätt Sverige från sin skyldighet att leva upp till konventionen. Sverige bör här vara en förebild och bestämt ta avstånd från religiösa ingrepp i könsorganen på pojkar likaväl som på flickor.
Det måste finnas tillräckligt med sunt förnuft bland ansvariga politiker, för att förhindra att de offentliga sjukvårdsinstanserna utnyttjas för omskärelse. Sådana ingrepp hör inte hemma i ett samhälle, där man säger sig vilja värna om barnets bästa. Det sänder fel signaler till andra länder där könsstympning av både pojkar och flickor sker och gör allt tal om barnets bästa till endast en läpparnas bekännelse.
Endast ett förbud mot omskärelse, till dess att barnet är 18 år och då själv kan ta ställning till ingreppet, värnar om barnets bästa. Allt annat är brist på empati och strider mot barnets grundläggande rättigheter att själv bestämma över sin kropp och vilken religion man vill tillhöra.
Sverige är i ett läge då stora ansträngningar görs för att de sjukvårdsekonomiska resurserna ska räcka till den medicinskt motiverade vården. Nästan dagligen påminner media om denna prekära situation och det talas till och med om prioriteringar i vården. Det torde vara ställt utom alla tvivel att de svenska skattebetalarna hellre ser att sjukvårdens resurser används till den medicinskt motiverade vården än till "religiöst betingad" kirurgi.