Ledare
På sin måltavla hade mördaren klistrat upp en bild av Jesu ansikte
Erik Helmerson: Det finns en plats för helig vrede – men den får aldrig vara blind
Igen och igen och igen.
Bruce Kluckhohn
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Det är lunchtid dagen efter den senaste masskjutningen i USA, mot barn i en katolsk kyrka, och som vanligt gör tusentals människor allt de kan för att få dådet att passa in i sin egen politiska agenda.
Alla har sin förklaring, ofta motsäger de varandra. Mördaren var transperson, påpekas det, han var vit, han hatade Trump, han var högerextrem, han hatade kristna, han var en kristen fundamentalist som hatade katoliker. Att man ännu vet så lite, att skotten knappt ekat ut, det spelar mindre roll. Det viktiga är att göra politik av det avskyvärda.
Det vi faktiskt kan säga, det vi vet, är att det som skedde på onsdagmorgonen lokal tid i Minneapolis, Minnesota, innehåller mycket av det vi sett förr. Offren är skolbarn. Gärningsmannen hade en uppsjö av skjutvapen. Det finns ett ”manifest”. Han uttrycker sympati för tidigare massmördare, till exempel Anders Behring Breivik.
På gärningsmannens vapen har han klottrat hundratals budskap. Några är rasistiska. Andra hatiska mot Donald Trump. I en video som han lade ut på Youtube plockar den misstänkte skytten vällustigt med patroner och magasin samtidigt som han mumlar och småsjunger. På en måltavla för prickskytte har han klistrat en bild på Jesus.
”Är det ett politiskt dåd eller en galnings verk?” Så frågar vi gång på gång i dessa sammanhang. Svaret är väl att det ena aldrig utesluter det andra.
Denna gång är offren katolska barn i en morgonmässa. Vi har sett mängder av våldsdåd riktade mot andra kyrkor, mot synagogor, mot moskéer. Människors gudstro gör dem till måltavlor för hat. Men den kristna tron ger också redskap att stå emot hatet.
Det finns ett ”manifest” som uttrycker sympati för till exempel Anders Behring Breivik.
I ett uttalande efter dådet höll Bernard Hebda, ärkebiskop i St Paul och Minneappolis, fram det mänskliga i att vara ”rättmätigt rasande” över dessa återkommande våldsdåd mot de små, oskyldiga och sårbara. Men han påminde också: ”Vi tror på en fredens och kärlekens Gud”.
Det finns en plats för helig vrede. Men den får aldrig avfyras blint, utan precision. Gärningsmannen själv är den skyldige. Det är hittills det enda vi vet.
