I morgon är det Tors dag

Intervjun med Tor Carlid sker på Tors förslag i den nye vd:ns arbetsrum, vilket för tillfället är tomt. Tor har suttit på många stolar under sitt yrkesliv på Dagen, men vd-stolen har aldrig varit hans. Större delen av de 40 åren på tidningen har han varit reporter. Under vissa perioder har han även jobbat som redigerare, utrikes- och webbredaktör samt ansvarat för kultursidorna. Men det är som skribent de flesta känner igen honom och det är också reporterjobbet han har gillat mest.- Jag har fått möta enormt många spännande människor och fått ta del av mängder med intressanta och gripande livsöden, konstaterar Tor som har slagit sig ner i den svarta skinnstolen där han ser ut att trivas bra. Stora och små händelserUnder årens lopp har han hunnit bevaka såväl stora världshändelser som mer vardagliga skeenden på hemmaplan. Tor nämner svältkatastrofer i Afrika, Estoniakatastrofen, reportageresor i Bangladesh och möten med barnhemsbarn i Ukraina och Lettland. Att få intervjua överlevande från Förintelsen är också något som har gjort starkt intryck under hans yrkesliv. 1995 träffade han den 80-årige man som 50 år tidigare hade varit general för Röda armén och personligen var den som öppnade grindarna till Auswitch.- Att få höra hans berättelse om mötet med koncentrationslägret och hur han chockades när han såg en miljon kostymer, det var en sådan där jättestark upplevelse. Ingen revisionist ska kunna komma och säga att det inte har hänt, säger Tor vars intresse för Israel och judarnas situation har vuxit sig starkare genom åren.Tor är med i ledningsgruppen för Betlehemskyrkans Israelgrupp och lyssnar gärna på judisk musik. Över huvud taget har han ett stort intresse för musik och går ofta på konserter. Konst tillhör också intressena och under en period var han sekreterare i Dagenhusets konstklubb.Kulturutövandet nådde sin kulmen året efter skilsmässan från sin fru.- Mellan maj 1992 och maj 1993 gick jag på 70 konserter. Det var läkande för själen.Tor gör ingen hemlighet av att han har ett trasigt äktenskap bakom sig. Tiden som följde var jobbig, men Tor berättar att han fick ett stort stöd av arbetskamraterna. Rösten bryts när han ska försöka beskriva vad kollegerna genom åren har betytt för honom.- Arbetsmiljön här på Dagen har varit fantastisk. Vi har verkligen stöttat varandra, säger han och tar fram en näsduk för att torka tårarna som bryter fram.Kommer att sakna kollegernaKollegerna är utan tvekan det han kommer att sakna mest när han slutar i morgon, men även möjligheten att få skildra spännande och viktiga livsöden.Blir du ofta berörd i samband med att du gör intervjuer?- Ja. Mer och mer faktiskt. Tor ler.- Jag är ofta ganska ensam om att torka tårarna under en presskonferens. Det kan vara positivt ibland men det är också negativt att man inte känslomässigt kan hålla saker och ting ifrån sig.Vid en presskonferens om de svältande barnen i Biafra blev han så illa berörd att han var tvungen att gå in på en toalett och kräkas.Refuserad av Lewi PethrusSom anställd i 40 år har Tor Carlid varit med om många chefsbyten och flera stora omorganisationer. Att ranka de olika chefredaktörena vill han inte göra, men understryker att han är mycket nöjd med de två senaste: Daniel Grahn och Elisabeth Sandlund. Lewi Pethrus träffade han aldrig personligen, men enligt Tor "styrde han tidningen med järnnäve".- Han är den enda som har refuserat mina artiklar.En av dessa artiklar handlade om Ebeneserkyrkan, nuvarande Söderhöjdskyrkan, på Södermalm i Stockholm och församlingens sociala arbete, vilket tidningens grundare inte tyckte skulle skildras i Dagen. Tidningen skulle enbart koncentrera sig på pingströrelsens eget arbete, menade han.Ingen blev gladare än Tor när Dagen långt senare breddades och fler ägare kom in i bilden.- Jag stödjer helhjärtat visionen om att påverka samhället med kristna värderingar.En sann ekumenEkumenik har alltid varit viktigt för Tor som växte upp inom pingst men i dag är medlem i en EFS-församling. Han hyser även ett stort intresse för den koptiska kyrkan och är levit vid ökenmässorna i Högalidskyrkan i Stockholm.