Inför döden närmade sig Per Svensson det kristna evighetshoppet

När jag dog

• Författare: Per Svensson

• Förlag: Albert Bonniers Förlag (216 sidor)

• Genre: Biografi

I juli 2025 avled journalisten och författaren Per Svensson. I boken När jag dog får vi följa honom under det som kom att bli de sista 16 månaderna av hans liv. Genom dagboksanteckningar och essäer försöker han hitta ett sätt att hantera sjukdomen och de existentiella frågor som uppstår i väntan på döden.

En dag är han gul. Att det skulle röra sig om stressmage låter inte orimligt med tanke på alla åtaganden i samband med Augustpriset för hans biografi över Anders Zorn. Efter ett mer eller mindre ofrivilligt besök på vårdcentralen står det klart att det handlar om någonting annat. Han slussas från väntrum till väntrum till och börjar ana vad det handlar om. Han har en cancertumör på bukspottskörteln och prognosen är inte lovande.

I boken varvar Per Svensson dagboksanteckningar med essäer om döden. Kort och koncentrerat beskriver han för en vardag i långsam förändring. Han redigerar böcker, går på hundpromenader och diskuterar nyheter vid frukostbordet tillsammans med hustrun Ann-Sofi. Men sjukdomen sätter sina spår. Vardagen fylls allt mer av provtagningar, mediciner med konstiga namn och känningar av en kropp i förändring.

Skildringen är ärlig och många gånger ofiltrerad. Diarréer, semlor och småärenden på den lokala Icabutiken. Skrivandet blir ett professionellt filter mellan honom och hans rädsla. Han känner igen känslan från andra tillfällen när han, som reporter, har befunnit sig i obehagliga situationer.

Plötsligt är sjukdomen närvarande överallt. Alla ”Tänk gärna på Cancerfonden” i tidningens dödsannonser vittnar om människor som har upplevt förluster. Många kan känna igen sig. Om man inte har drabbats av cancer själv känner man någon som har gjort det. Påminnelsen om att vi lever i dödens skugga blir tydligare och de existentiella frågorna finns hela tiden som en klangbotten. Samtidigt går det att ana en nyförälskelse, både till familjen och till närmiljön i fiskeläget Böste utanför Trelleborg där paret bor i det som tidigare var deras sommarhus.

Några sidor in i boken berättar han om en promenad längs havet. Han och hustrun slår sig ned på en bänk samtidigt som hunden äter tång och lapar Östersjövatten.

”En solgata skär igenom de grågröna vågorna. Vinden blåser rakt mot mitt ansikte. Tiden bromsar in. Är det nu jag ska övergå från att tolka det kristna löftet om evigt liv som en metafor och trösta mig med att det kanske kan förstås bokstavligt?”, undrar han.

Det har inte ens hunnit gå en vecka sedan det första besöket på vårdcentralen och han ägnar en tanke åt det kristna evighetshoppet.

”Nej, inte än”, svarar han sig själv. Men den som fortsätter läsa får se hur någonting griper tag i honom. Kanske får han anledning att ompröva det beslutet?

Hur märkligt den än låter beskriver han de sista 16 månaderna i livet som en av de bästa perioderna i hans liv. Närheten till familjen, kärleken till hustrun och vännerna som följt honom genom livet. Allt intensifieras. Han förstår att hans dagar är räknade och att de är få.

När jag dog är en drabbande skildring av hur det är att leva i dödens väntrum samtidigt som det är en hyllning till allt det vackra i vardagslivet. ”Jag vill att det blir de sista ord jag skriver: Jag dör som en lycklig man”, är de sista orden han skriver i boken. Det är också uppfattningen jag har när jag lägger ifrån mig boken.

Per Svensson tilldelas
Se människan-priset postumt