De intressantaste delarna jäktas förbi

Martas röst i mig

• Författare: 
  Katarina Hellgren

• Förlag:
  Libris (336 sidor)

• Genre: Självbiografi

I Martas röst i mig skriver författaren Katarina Hellgren om hur hon som fjortonåring fick veta att hennes mamma Marta överlevt nazisternas koncentrationsläger. Dagens recensent Maria Ringdahl fångas av skildringen av Förintelsens fasor, men hade önskat färre detaljer om chefer och pojkvänner. 

Jag tillhör en generation som formats av berättelser om andra världskriget. Jag bläddrade ofta i mina föräldrars exemplar av Om detta må ni berätta och den signerade boken av förintelseöverlevaren som besökte min högstadieskola står fortfarande i min bokhylla.

Nu har Katarina Hellgren kommit ut med Martas röst i mig, en bok som tar sitt avstamp i samma mörka historia.

Boken följer växelvis två kvinnor: författaren själv och hennes mor Marta. Marta växte upp i Ungern och deporterades 1944 till Auschwitz-Birkenau. Föräldrarna mördades direkt, men Marta överlevde flera läger, en dödsmarsch och nådde slutligen Sverige och Uppsala där hon gifte sig med en svensk man och fick en älskad dotter: Katarina.

Förintelsens fasor skildras starkt men upptar relativt få sidor. I stället växlar kapitlen inledningsvis mellan Martas och Katarinas barndom och uppväxt. Även om det bitvis är lite väl detaljrikt vad gäller släktingar och bekanta, fungerar greppet väl. Det är särskilt intressant att läsa om Martas liv efter Förintelsen: resan till Sverige, hälsoproblemen efter koncentrationslägrena, utmaningen med det nya språket och kulturen och kampen för att lära sig leva med minnena och mardrömmarna.

Bokens andra hälft fokuserar mer på Katarinas vuxenliv, det judiska kulturella arvet, kärleken till musiken och den nära relationen till modern. Även hur det är att växa upp i skuggan av Förintelsen. Här blir texten dessvärre svagare och spretigare. Författaren förirrar sig i en mängd detaljer – arbetsplatser, resor, pojkvänner, kläder och chefer ska beskrivas i minsta detalj. Boken upplevs bitvis mer som en personlig dagbok än en biografi anpassad för utomstående läsare.

Samtidigt uppstår en märklig obalans: medan kapitel viks åt kläder och avlägsna bekanta, jäktar författaren förbi de närmaste relationerna till den egna maken och barnen – troligen av respekt för de levande, men saknaden blir påtaglig.

Vi är många kristna som står bakom den svenska judiska minoriteten, men det förvånar mig ändå att boken ges ut på Libris förlag då boken inte har någon kristen prägel.

Sammanfattningsvis är Martas röst i mig en gripande och läsvärd skildring, inte minst i sin första hälft, men andra delen hade kunnat vara mer stringent.

Fler judiska skolbarn ska få sin kultur på schemat