Krönikor
Biskopens bön var en reflex
När jag ser ett barn sätter mitt muskelminne in.
Josefine Arenius.
Andreas Joakimsson
Observera: Den här artikel publicerades för 10 år sedan eller mer.
I drygt arton år har mina kvällar slutat med samma ord. Det började när Johanna föddes. Då bestämde jag mig för att varje kväll – det sista jag gjorde - be Gud att välsigna henne. Efter henne följde fyra brorsbarn till. Och min tanke har studsat över deras huvuden med varje stavelse. "Herre, välsigna dem och bevara dem. Herre, låt ditt ansikte lysa. Herre, vänd ditt ansikte till dem."