De står där, trettio skinnklädda motorcykelförare, som om de vore riddare från en svunnen tid i sina svarta hjälmar. Men deras springare heter inte Brunte utan Honda, Yamaha och Kawasaki. Låga bågar med sitsar breda som länsmansfåtöljer och blankpolerade så man kan spegla sig i kromen på de svängda, långa avgasrören. Det mullrar i marken när de startar. Sedan svänger de ut på den långa provbanan. Först puttrande, smattrande och så försvinner de bort som getingar till slutändan av fältet.Det är ”avrostning” på Laxå flygfält för Tjejkers MC, en dag då man bättrar på sina kunskaper från förra säsongen- Oj, oj, oj det märks att man inte kört på ett tag, jag är alldeles genomsvett, säger Lena Wallenbro, 53, och tar av sig hjälmen.- Jo, nog behöver man avrosta sina kunskaper från förra året, säger Gunilla Åhlund, 55.För tjugo år sedan var hennes kunskaper kring motorcyklar ännu sämre.- Då hade jag bara kört traktor och skördetröska, säger Gunilla som har en bakgrund som lantbrukarhustru.Men en sommar följde hon med några vänner på motorcykelsemester som passagerare. Det blev starten på många motorcykelresor.- Jag tyckte dock att gubbarna pratade alldeles för mycket teknik, för mig räckte det att veta vad det var för färg på cykeln och vart vi skulle åka. Jag började leta efter likasinnade kvinnor.
Motsatt bakgrund
Lenas bakgrund är motsatsen till Gunillas. Hon är född i Stockholm och van storstadsflicka.- Det tog lång tid innan jag ens tog körkort för bil, det var liksom onödigt, det fanns ju tunnelbana, säger Lena.Men genom en arbetskamrats engagerade berättelser om hur härligt det var att köra motorcykel började Lena greppa intresset. Hon gick till närmaste bilskola för att lära sig köra mc.- Eftersom jag hörde till den årskull som fick mc-kortet samtidigt med bilkörkortet, frågade läraren vad jag ville lära mig, och jag svarade: ”Tja, att starta kanske.”Lena lärde sig snart att både starta och köra. Hon köpte begagnade kläder och sin första mc, en Yamaha på 400 kubik för 15 000 kronor. En dag träffade hon Gunilla.- Vi fann varandra direkt, hade samma intresse och funderade båda på att skapa en motorcykelklubb för tjejer, säger Gunilla.Under våren 1999 samlade de ihop 24 damer i varierande åldrar. En sommarhelg for de på sin första gemensamma resa, Vättern runt. Trots att det bara är några år sedan, var det vid den här tiden fortfarande uppseendeväckande att kvinnor for runt ensamma på motorcykel.- Ååh, vilket spektakel det blev när vi svängde in på campingen i Gränna. Alla tittade på oss och allt liksom avstannade när de fick se att gänget bara bestod av tjejer. En del frågade till och med när vi skulle åka nästa morgon för att vara uppe i tid och beskåda avfärden, berättar Lena.Ganska snabbt bestämde gruppen sig för att inte bilda en traditionell förening. Här finns varken styrelse, stadgar eller medlemsavgifter. Verksamheten kommuniceras bara genom klubbens hemsida och e-post. Makar och barn kom inte heller att bli del av den nya klubbens verksamhet.- Det här är ju enda gången som vi slipper att vara mamma, sambo eller yrkesarbetande, säger Gunilla.Namnfrågan löstes av Gunilla.- Jag träffade en tjej som berättade att varje gång hon hörde ljudet av en H-D blev hon så exalterad att hon skakade. Vi kände väl ungefär likadant men tyckte att det engelska ordet shakade passade bättre att stavas ”tjejkade”, eftersom vi var ett gäng tjejer.
Mellan 20 och 65 år
Därmed föddes Tjejkers. Åldersfördelningen är fri, men yngst är 20 och äldst 65 år. Men ålder och teknikkunskap är det ingen som bryr sig om här.- Nej, det är så prestigelöst det bara kan bli. Blir det något fel på hojen så är det ingen av oss som börjar mixtra. Den lämnar vi in för reparation på närmaste verkstad, säger Lena.Ingen behöver tveka över att Tjejkers utgörs av ett sammansvetsat gäng. Det tar inte lång tid efter damerna fått av sig hjälmarna som pratandet tar överhand. Det kramas och skrattas.Huvuddelen av Tjejkers medlemmar har fastnat för glidare, en av tre kategorier.- På en glidare sitter man tillbakalutad med armarna ganska högt, en vanlig modell är klassiska Harley-Davidson. En racer däremot lutar man sig framåt på, det är sådana man ofta ser unga killar fräsa fram med, och så finns touringcykel som man sitter rakt upp och ner på, säger Gunilla.Lena och Gunilla är båda inne på sin femte hoj, båda gillar touringcyklar. Priserna varierar beroende på modell, märke och hästkrafter, från femtiotusen till ett par hundra tusen kronor.
Viktigt med bra utrustning
- För en förstagångsköpare är det dock viktigare att skaffa bra utrustning före snabb motorcykel. Vilket innebär skinnkläder, hjälm, ryggskydd, handskar och stövlar. En investering som brukar sluta omkring 15 000, säger GunillaUnder sommarhalvåret reser Tjejkers MC två gånger i månaden tillsammans. Resmålen är många och kultur av skilda slag är något de alla gillar.- Vi hittar nya mål från gång till gång. Från att åka till Nora och äta semla eller bese en ny konstutställning till att spana in nyckläckta ormar vid sjön Kvismaren, säger Gunilla.- Ett år hade vi som tema att besöka slott och herresäten. Ibland tar vi med oss matsäck och sitter i en vacker skogsbacke, andra gånger äter vi på restaurang, säger Lena.Helgerna har Tjejkers åkt Siljan runt, bott i kolarkoja, rest till Knalleland. Denna sommar ska de åka Gotland runt. Sedan starten 1999 har klubben också ett särskilt hedersuppdrag varje sommar.- Vi är föråkare ut ur Motala på Tjejvättern, detta för att det inte ska bli fullständigt kaos i starten. Och inte nog med det, vår signaturmelodi Tjejkers spelas ur högtalarna. Så den här dagen har blivit vår höjdpunkt, säger Gunilla.Vinterhalvåret är en tråkig tid för de flesta mc-åkare, men inte för tjejerna i Tjejkers. De motionerar, badar, bowlar, går på bio eller avlyssnar en föreläsning ihop.Mc-klubben har dessutom blivit ett utmärkt sätt att koppla av för Gunilla, som är redovisningskonsult, och för Lena, som är studievägledare.- Det finns inget bättre sätt att rensa huvudet och själen från vardagen på än när man får dra på sig hjälmen och fara ut tillsammans med de andra i Tjejkers och åka motorcykel, säger Lena.