Så gick det för Netanyahu i det israeliska valet

Politisk osäkerhet och kanske dödläge blir resultatet av valet i Israel. En majoritet tycks säga nej till Benjamin Netanyahus högerblock, men för att utmanaren Gadi Eisenkot ska kunna bilda regering krävs stöd av arabiska partier ­– vilket är mycket kontroversiellt i Israel.

TEL AVIV. Röda linjer kan blockera bildandet av en ny regering i Israel. Varken premiärminister Benjamin Netanyahu eller oppositionskandidaten Gadi Eisenkot får majoritet för sina respektive block.

Eisenkot, ledare för mitten/vänsterblocket kan bilda minoritetsregering med stöd av två arabiska partier. Men andra partiledare i hans tänkta koalition vägrar att ta emot ens passivt stöd från dessa partier, som representerar palestinier som är israeliska medborgare, runt 20 procent av landets befolkning.

De accepterar inte ens att de två partierna, som innehåller också islamister och palestinska nationalister,  lägger ned sina röster eller stannar utanför kammaren under regeringsomröstningen.

Personlig triumf

Detta innebär naturligtvis en svår komplikation för Eisenkot när han ska bilda regering – men många bedömare tror att dessa röda linjer kanske bleknar när det verkligen kommer till kritan. Om alternativet till en minoritetsregering ledd av Eisenkot är nyval och därmed att Netanyahu sitter kvar som ledare för en övergångsregering, något han skulle se som en seger.

Inte heller Netanyahu har någon enkel väg att bilda regering. De första vallokalundersökningarna på tisdagskvällen förutspådde ett svidande nederlag för honom och hans högerblock. De gav honom bara 50 av de 120 mandaten i parlamentet, knesset, medan 70 mandat gick till hans motståndare, inklusive de arabiska partierna.

Men bilden har ändrats ju fler röster som räknats. Enligt ofullständiga resultat på onsdagsmorgonen blir nu högerblocket större än mitten/vänsterblocket – och Netanyahus Likud blir största enskilda parti, en personlig triumf för premiärministern. Mandatfördelningen var 65–55 till fördel för oppositionen, inklusive de arabiska partierna, när runt 50 procent av rösterna hade räknats.

Det är klar motgång för Netanyahu jämfört med förra valet. Men en framgång mot bakgrund opinionsmätningarna och det stora nederlag som förutspåddes i de tidiga vallokalsundersökningarna. Hans ställning kan stärkas ytterligare när de många soldaternas röster har räknats, vilket kan ta flera dagar. Den israeliska högern brukar få stort stöd i just den gruppen.

Vägen till ny regering lång

– Vi har gjort historia! Folket har röstat för förändring, har röstat mot att Netanyahu ska fortsätta som premiärminister. Jag ska verka för att folkets beslut och vilja leder till en stabil sionistisk regering som tjänar alla Israels medborgare, sade Gadi Eisenkot under valnatten.

Men han kan ha varit för tidigt ute med att proklamera seger. Ju fler röstsiffror som strömmade in desto mer optimistik blev Netanyahu.

– Högerblocket har en klar avgörande majoritet hos den sionistiska allmänheten, den judiska allmänhet och alla som stödjer staten. Vi behöver en nationell stark högerregering. Det är vad som måste göras, sade han.

Vägen till en ny regering är lång för den tidigare överbefälhavaren Gadi Eisenkot, 66. Benjamin Netanyahu, 77, står redo att utnytta minsta missgrepp från hans sida och kommer säkert att gillra flera fällor för den populäre generalen som är nykomling i politiken. Så i det ovissa politiska läget är Netanyahu – som dominerat Israels politik i 30 år och i olika omgångar varit premiärminister i 19 år, mer än någon annan israelisk ledare – långt ifrån uträknad.

Beskrev avtalet som förräderi

Ett alternativ är att Eisenkot bildar samlingsregering med Netanyahu för att kringgå frågan om arabiskt stöd. Men det är svårt att tänka sig Netanyahu tjänstgöra under en annan premiärminister. Om han däremot väljer att lämna politiken skulle det lösa ett problem både för hans parti Likud, som kan gå med i en samlingsregering. Och för landet som i så fall får en stabil regering.

Israel har tidigare haft en regering som tagit stöd av arabiska partier. Den legendariske premiärministern Yitzhak Rabin bildade en vänster/mittenregering 1992 med arabiskt stöd och ledde landet mot ett historiskt avtal med palestinierna. Men högeroppositionen ifrågasatte regeringens legitimitet just på grund av detta stöd.

Oppositionen beskrev avtalet som förräderi – och till slut mördades Rabin 1995 av en högerextremist, inte minst på grund av samarbetet med arabiska partier. Högerledaren hette redan då Benjamin Netanyahu som hetsade mot Rabin i valrörelsen.

Mot den bakgrunden lär en minoritetsregering ledd av Eisenkot få ett svårt liv och inte bli långvarig.