”Efter 26 år som par till att plötsligt leva själv – en fruktansvärd omställning”

Efter 26 år tillsammans förändrades livet över en natt när författaren och förläggaren Carina Nunstedts man gick bort. I dag har hon lärt sig att hantera ensamheten, men sorgen och saknaden kan fortfarande slå till när hon minst anar det. För JUNIA berättar hon om den svåra omställningen och om hur hon hittade tillbaka till en tryggare tillvaro på egen hand.

Till en början, efter din mans bortgång, hur vill du beskriva ensamheten då?

– Brutal. Det var som om någon satt på mitt bröst och jag inte kunde andas. En känsla av att alla andra hade fredagsmys och jag var ensammast på jorden. Det var såklart inte sant, jag hade ju mina barn och fantastiska vänner och övrig familj, men att gå från att ha varit ett par i 26 år till att plötsligt leva själv var en fruktansvärd omställning.

När den ofrivilliga ensamheten slår till i dag, vad gör du för att bryta den?

– Jag går ut och går, vänder ansiktet mot solen, sätter på musik, läser en bok eller kollar på en tv-serie. Kanske myser jag till det med en kopp te eller extra god middag. Att ringa till en kompis är också alltid ett bra tips.

Fråga pastorn: Säger Bibeln något om hur man kan hantera ångest?

Ibland säger man att ”ensam är stark”. Men för dig har det inte varit så. Du har inte haft självförtroende i själva ensamheten?

– Nej, jag hade inte det. Men det har blivit mycket bättre. I dag stressar det mig inte lika mycket längre och jag kan se fram emot en kväll för mig själv.

– Men ibland kan sorgen och saknaden slå till och jag känner mig ensam på det där jobbiga viset, då när man tänker att alla andra har någon utom jag. Det är oftast en ensam fredag eller lördag när jag inte har gjort några planer. Men för det mesta trivs jag numera i min ensamhet, och det passar mig som författare att ha mycket tid på egen hand.

Har du några tips till andra som just blivit ensamma efter en separation eller dödsfall?

– Ta proffshjälp från en psykolog eller annan terapeut. Institutet för sorgbearbetning har väldigt bra workshops. Man kan läsa mer på sorg.se.

– Och be en kompis bjuda hem dig på middag. Det är inte meningen att vi ska vandra ensamma på jorden. Vi behöver varandra.