Debatt

En ändlig planet har inte plats för människor med oändliga begär

Kommande generationer, där våra barn och barnbarn ingår, kommer att fråga sig vad vi gjorde och inte gjorde när vi visste allt vi behövde veta och kunde ha handlat, skriver KG Hammar.

Shoppingträngsel i Mall of Scandinavia i Solna. Infälld bild på KG Hammar.

Klimatforskningen har varnat oss länge. Den väg vi slagit in på leder inte bara till massdöd för andra livsformer än vår egen, den kommer också att sluta i ett kollektivt självmord för mänskligheten så som vi känner den. Trots många goda intentioner och stolta politiska proklamationer har vi inte lyckats vika av från den dödens väg vi befinner oss på. Fastän vi vet allt vi behöver veta, orkar vi inte bestämma oss för att vända om!

Jorden sörjer! Fåglarna faller döda ner från träden i extremhettan i Indien. Miljontals människor svälter i torkans och översvämningarnas spår i Afrika. Människor flämtar i södra Europa av det ovanligt varma vädret som självantänder skogar och torkar ut skördar. Hur långt sträcker sig vår omsorgsradie? Vi vet ju redan att allt hänger ihop, men måste vi också drabbas mera påtagligt för att också förstå – och handla?

Det behövs politiska beslut, och det är bråttom. Klimatforskarna ger oss 20-talet på oss att fatta de avgörande besluten om kursändring. Nästa val sker 2026 och då kan det vara försent. Det är alltså nu inför höstens val det gäller. Men vad gör de etablerade politiska partierna i riksdagen medan allt detta pågår? De diskuterar köerna på Arlanda, om en minister ska bli syndabock för gängskjutningarna i våra förorter eller praktiserar budgettekniska dribblingskonster.

Vi har bildat Klimatalliansen och ställer upp i höstens riksdagsval för att vi inte litar på att våra politiska partier klarar den historiska utmaning som just vår generation står inför. Verkningarna av bristande beslutsförmåga nu under 20-talet kommer att sträcka sig hundratals år in i framtiden.

Det kan finnas mer hållbar lycka i att kunna se sig själv som en relationsvarelse i samklang med allt annat levande i livets stora väv.

—  KG Hammar

Kommande generationer, där våra barn och barnbarn ingår, kommer att fråga sig vad vi gjorde och inte gjorde när vi visste allt vi behövde veta och kunde ha handlat! Klimatalliansen bygger på den kanske utopiska men nödvändiga tanken att höger och vänster i svensk politik kan höja sig över traditionella skiljelinjer och prioritera klimatomställningen i gemensamma beslut för framtida generationers skull, för den biologiska mångfaldens skull, för de fattigas skull, för vår egen skull.

Klimatalliansen har 15 punkter på sitt program men det är inte punkternas inriktning som så drastiskt skiljer sig från vad också andra partier kan arbeta för. Det är radikaliteten och tempot! Vi måste fatta snabba beslut redan under kommande mandatperiod, och vi måste enas över partilinjerna för att lyckas med det.

Vi behöver alltså en snabb omställning, inte bara av samhället utan också av vår syn på oss själva. Vi måste lämna bakom oss den människosyn som den materialistiska, individualistiska och konsumistiska samhällsutvecklingen lett oss in i, att livets mening är ett individprojekt som ytterst handlar om konsumtion. En ändlig planet har inte plats för människor med oändliga begär. Det är denna livsstil som lett oss till där vi befinner oss i dag, på katastrofens rand.

Men jag tror att vi låtit lura oss själva när vi mätt lycka och framgång i materialistiska termer. Det kan finnas mer hållbar lycka i att kunna se sig själv som en relationsvarelse i samklang med allt annat levande i livets stora väv.

Därför behövs ett andligt uppvaknande: Vi är mer än isolerade individer som lever för att konsumera, vi är en del av något större än oss själva!

För mig som kristen handlar det om Guds goda och fantastiska skapelse som vi är kallade att i tacksamhet lovsjunga, men också i samma tacksamhet förvalta, vårda och bevara.

För mig som kristen handlar sorgen inte bara om att vi människor i den rika delen av världen systematiskt plundrat planeten och berövat medmänniskor och andra livsformer de livsmöjligheter som planeten skulle kunna erbjuda allt och alla. Sorgen handlar också om att kyrkan varit en del av denna plundringshistoria, när vi låtit vår självbild mer präglas av den romerske kejsarens expansiva imperiedrömmar än av Jesus från Nasaret.

Vi har alla ett ansvar att tänka om och tänka nytt om oss själva. Och handla utifrån detta nya sätt att tänka. Sorg kan förlama. Men den kan också frigöra oanade krafter. Det är dessa vi nu behöver ta vara på! Det är bråttom! Vi måste handla snabbt nu!

En kristen människa kan inte se Guds skapelse förödas utan att handla. En del kristna har förstått sitt ansvar så att de engagerat sig i ett politiskt parti. För dem borde uppgiften vara självklar: Att inom sitt parti arbeta för en partiöverskridande överenskommelse för klimatets skull. För oss andra som inte har någon självklar partitillhörighet borde Klimatalliansen vara det naturliga valet, om vi delar jordens sorg över människan, över oss.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig