Debatt

Teologin bidrar till att hederskulturen vidmakthålls

Slutreplik. Att lägga hederskulturbegreppet som ett raster på pingst- och trosrörelsens praktik visar att delar av teologin i sig är förtryckande, skriver Erik Lundström.

Hur kommer det sig att pingstpastorer till varje pris verkar vilja hålla fast vid teologi som så uppenbart skadat människor, skriver Erik Lundström.
Publicerad Senast uppdaterad

Så var det i gång! Samtalet om företeelserna i pentekostal-karismatiska frikyrkosammanhang som jag menar kvalar in under begreppet “kristen hederskultur”. Under pingströrelsens ledarkonferens i november liknade Daniel Alm, föreståndare Pingst FFS, rörelsen vid en blöt och lerig åker med en nedgrävd skatt i. Nu har samtalet om – och i – denna åker kommit i gång, och det visade sig vara mycket som kom upp när spaden sattes i marken. Den stora respons jag fått vittnar om att det verkar handla om långt fler personer som blivit utsatta av hederskultur än endast några enstaka fall. Många känner igen sig och välkomnar såväl begreppet som samtalet om vad som pågått – och fortfarande pågår – i de pentekostal-karismatiska sammanhangen. Pseudodebatten på sociala medier i ämnet, exempelvis på Dagens Facebooksida, är i sig en studie i hur kristen hederskultur kan te sig. Även om sådana trådar förvisso bär intensitetens karaktär, är tonläget, tvärsäkerheten och sanningsanspråken i andligheten en tydlig provkarta som fångar det jag menar utgör grunden till förtrycket.

Subscribe for full access

Get instant access to all content