På tv ser vi nyhetsbilderna blixtra förbi. Människor bakom gränser, bakom staket, familjer som hjälps ut ur båtar som mer påminner om flytande dödscontainrar. Människor på flykt som söker en plats, ett skydd. Vi kommer att vänja oss vid det också. Vår empati trubbas av, inte minst av att vi försöker förklara varför vi inte kan hjälpa alla som söker skydd. Ekonomismen är en nödutgång där vi kan rättfärdiga våra beslut om att inte bistå. Men, är det inte vi som ytterst fattar besluten om ekonomin? Ekonomi är inte en egen svävande galax utan vare sig kontroll eller möjlighet att påverka. Vi har beslutat om kvoter, om ett system.
