Kultur | Film & TV-recension

Fängslande om flygplatspräst med fötterna på jorden

Magnus Sundell har sett Netflixserien ”The Airport Chaplain”

Hugo Weaving i 'The Airport Chaplain', betyg 4 av 5.
Hugo Weaving, känd bland annat från ”Sagan om ringen” och ”The Matrix” spelar flygplatspräst i ny Netflixsatsning.
Publicerad

The Airport Chaplain

  • Genre: Drama Regi: Bonnie Moir, Tig Terera

  • Idé & manus: Elise McCredie, Jude Troy

  • I rollerna: Hugo Weaving, Shabana Azeez, Thomas Weatherall m fl

  • Avsnitt: Åtta avsnitt (25 min vardera)

  • Streaming: Netflix

  • Premiär: 26 augusti

  • Betyg: 4

I tv-serien ”The Airport Chaplain” möter vi flygplatsprästen Tobias Wallace, som är spindeln i nätet för det mesta som händer på Melbournes flygplats. En varm, spännande och fängslande serie om ett samhälle i miniatyr och de levnadsöden som möts och ryms där.

Forna tiders bypräst hade ofta en bärande och sammanhållande funktion i det lilla samhället. Inte bara den som värnade om bybornas andliga vård, utan även någon som var inblandad i det mesta som skedde i byn och trakten och som kunde rycka in varhelst det behövdes en hjälpande hand eller en klok röst. En förtroendeingivande person som kände alla.

När jag ser den nya australienska tv-serien The Airport Chaplain, vars centralfigur är en flygplatspräst på Melbournes flygplats vid namn Tobias Wallace (spelad av Hugo Weaving), får jag bilden av en gammaldags bypräst.

En större flygplats är på många sätt en miniatyr av ett samhälle och dess funktioner, med människor av alla de slag. Det är också en plats för starka känslor; för såväl tårfyllda farväl som glädjefyllda återföreningar, såväl tragedier som mänskliga triumfer. Ibland även för dödsfall och födslar, för nekade inresor och verkställda deportationer. Men också för borttappade pass, väskor, gosedjur eller föräldrar. Mitt i allt detta: stress, oro och rädsla. Och väntan, väntan, väntan.

Så att en präst har en roll att spela på en sådan i högsta grad existentiell plats känns självklart. Men Tobias Wallace håller sig inte i flygplatsens interreligiösa bönerum, han är liksom byprästen inblandad i det mesta som sker i hans ”by”. Och har varit det i många år.

Personalen på olika nivåer är vana att tillkalla honom så snart något uppstår som behöver hanteras. I inledningen av serien ser vi honom på snabba fötter leta upp en liten flickas förlorade tygkanin och med vaktens tillåtelse hoppa över säkerhetskontrollen för att återbörda den till dess förtvivlade ägare innan hennes plan avgår.

”Tobias Wallace håller sig inte i flygplatsens interreligiösa bönerum, han är liksom byprästen inblandad i det mesta som sker i hans ’by’.”

Redan där förstår vi att Tobias inte är den som alltid strikt följer reglementet, att han sätter människan framför reglerna. Vilket också sker med många kollegors och chefers goda minne. Grunden är det höga förtroende han åtnjuter.

Det här visas sig bli en källa till konflikt när den nya terminalchefen Mia Ansari-Cole (Shabana Azeez) anländer. Hon är en som vill hålla sig strikt till reglerna, hon har dessutom ekonomiska krav på sig som kan innebära olika rationaliseringar. Hennes rykte har föregått henne: På sin tidigare arbetsplats, Hongkongs flygplats, har hon bland annat automatiserat bagagehanteringen.

Seriens dramaturgiska grundkonflikt är därmed presenterad, och den går sedan som en röd tråd genom de åtta avsnitten. Men The Airport Chaplain handlar om så mycket mer, på olika nivåer. På många sätt påminner den om de sjukhusserier – sjukhus är också en sorts miniatyrsamhälle – vi sett genom åren och lärt oss uppskatta.

En rad olika händelser och historier rullas upp och vävs in i varandra, tempot är högt liksom spänningen, historien drivs hela tiden framåt, ibland går det lite väl fort, men på något sätt får serieskaparna ihop det.

Vi möter allt från dödsfall på flygplan och splittrade familjer till högerextrema influencers, arbetsmiljöproblem och kärlek på jobbet. Även om det för trovärdigheten kanske är lite väl mycket som händer – som flygplatsprästen dessutom blir inblandad i – och att berättelsen ibland skummar lite väl mycket på ytan, är det skickligt berättat och smått oemotståndligt.

”I Tobias ögon hänger det ihop, för honom är tro handling, det diakonala uppdraget det främsta, skriver Dagens recensent.”

Porträtten av de olika personerna som jobbar på terminalen och deras historier fördjupas successivt. Framför allt gäller det Tobias Wallace, som lever ensam och bor i en liten lägenhet, avsedd för karantän, på flygplatsen. Som han själv konstaterar är flygplatsen verkligen hela hans värld. Hans fru lever inte längre och han har nästan ingen kontakt med sin dotter och sitt barnbarn. Efterhand klarnar bilden av vad som hänt och varför.

Serien bärs upp av en rad av Australiens främsta skådespelare. Nestorn Hugo Weaving – som vi sett som agent Smith i ”Matrix”, Elrond i ”Sagan om ringen” och i en rad andra storfilmer – verkar trivas och känns ett med flygplatsprästen och dennes både goda och sämre sidor. (Det är bra att även få irritera sig på filmhjältar.)

Shabana Azeez, terminalchefen Mira som bara vill göra rätt, är något av ett stjärnskott och har nyligen uppmärksammats för den prisbelönta sjukhusserien ”The pitt”. Thomas Weatherall, den ömhudade säkerhetsvakten Johnny, är känd och omtyckt från flera tv-serier, bland annat ”Heartbreak high” och ”Doktorn kan komma”.

”Tobias inte är den som alltid strikt följer reglementet, han sätter människan framför reglerna.”

Flygplatsprästens uppdrag är att ”ge känslomässigt, andligt och praktiskt stöd till passagerare och personal”. Något som Tobias Wallace i högsta grad tar på allvar, även om det praktiska stödet ibland kan bli lite stort och gränslöst. Alltid med den enskilda människans behov i fokus, men ibland mer impulsivt än genomtänkt. Här gäller det bland annat studenten Asha (Kavitha Anandasivam), vars uppehållstillstånd gått ut och som barrikaderat sig i flygplatsens bönerum. När Mira vill tillkalla polis, tar Tobias saken i egna händer och ”löser” det på sitt eget sätt.

Ur Netflixserien ”The Airport Chaplain”.

”I mina ögon är du inte så mycket präst”, säger Asha. ”Du är mer en socialarbetare i reflexväst.” I Tobias egna ögon hänger det ihop, för honom är tro handling, det diakonala uppdraget det främsta. Även om det inte bjuds på någon djuplodande teologi, finns här en rad vardagliga små samtal om Gud, religion och tro, där flygplatsprästen framstår som en empatisk och inkluderande troende med båda fötterna på jorden, även bildligt.

Det höga tempot, spänningen och de korta avsnitten gör ”The airport chaplain” utmärkt för så kallat bingetittande; jag vill hela tiden se nästa avsnitt för att se vad som händer. Och nu längtar jag till nästa säsong.