”Jag är en väldigt rädd människa”

Med hjälp av 20 frågor försöker Dagen lära känna kristna profiler på ett nytt sätt. I sommarserien ”På djupet med …” möter vi i dag Petra Carlsson Redell, präst och professor i teologi.

Vad går du runt och tänker på just nu?

– Helt ärligt, jag tänker en hel del på romarriket. Alltså på alla tecken på att den värld vi är vana vid är på väg att falla. Jag funderar mycket på hur framtiden kan gestalta sig, möjliga framtider för världen, och för mina döttrar. Och på hur folk i äldre tider, som i romarriket, hanterat att leva i sönderfall. När jag inte tänker på hundträning, alltså.

Vilken biblisk person identifierar du dig mest med och varför?

– Jona och Jeremia, om jag får säga två. De verkar ha haft lika jobbiga personligheter som jag, som å ena sidan bara måste protestera och säga saker, å andra sidan inte kan göra det utan att få ångest. Dessutom innehåller texterna om dem så galet vackra beskrivningar av de allra svartaste känslor att de gör mörkret lättare att bära.

Vilken är din största skräck?

 – Jag är en väldigt rädd människa och rädd för det mesta. Jag är liksom den i flocken som ser faror. Att det ska hända barnen något är förstås den största skräcken.

Vad lyssnar du på när du vill varva ner?

– Jag är gammal countrytjej, lyssnat mycket på typ Gillian Welch och Emmylou Harris, men vi har nyligen installerat en LP-spelare och jag fick en Bob Dylan-platta av mina kära kollegor när jag fyllde 50 i höstas. Den är helt magisk, förflyttar mig till andra tider och världar och lyfter mig över det som är just nu.

Vilken plats är den bästa du vet?

 – Det finns två, en vid kalfjällsgränsen (som flyttar allt högre) och en vid havet (som blir varmare).

Vilken egenskap hos dig själv har du svårast för?

– Ångesten, även om den också gett mig mycket.

Vad ångrar du?

 – Inte så många stora saker, men tusen små. Jag slösar en massa energi på att ångra formuleringar och mindre fadäser.

 Vad skulle du säga till ditt tonårsjag om du fick chansen?

 – Kör på! Du får vara precis så grubblande som du är, du behöver inte förminska tankarna eller dig själv, och inte låtsas vara mer social än du är. Det är okej att vara själv om man mår bra av det.

När möter du Gud?

 – Mest hela tiden, i alla mellanrum.

Hur föreställer du dig livet efter döden?

 – Ingen som helst aning. Det ligger bortom rummet och tiden, därför bortom den mänskliga föreställningsförmågan, tänker jag.

Vad skulle du vilja säga till Sveriges regering?

 – Skärp er! Framför allt vad gäller klimatpolitiken, Gaza och folkbildningen. Det är direkt otaktiskt att inte hantera utsläppsfrågorna bättre. En studie över hela världen med över 290  000 svarande visar att 89 procent av jordens befolkning är oroade över klimatförändringarna och vill att politiker agerar mer. Näringslivet ropar också efter stöd för sina omställningssatsningar. Och folkmord pågår, regeringens eftermäle lär bli skamfyllt på riktigt. 

– Dessutom: Jag lever inte i någon grön vänsterbubbla utan umgås med människor av alla partisympatier, men ingen jag möter är nöjd med att man monterar ner fungerande kulturskolor, aktörer för folkbildning eller stöd till minoritetsspråk.

Svensk språkets vackraste ord eller fras?

 – Ömsesidighet

Vad finns med på din bucket list?

– Jag har ingen, tror jag. Men jag vill tävla mer med hundarna. Inte så mycket för att vinna som för att ha lekfulla projekt tillsammans, jag älskar att umgås med andra arter.

Teologen som gör upp med gudsbilderna

När var du som lyckligast?

 – På ett sätt när barnen föddes och när vi gifte oss. Samtidigt var det så mycket ansvar och oro kopplat till de händelserna. Men det finns ögonblick, ofta i naturen utan andra människor, eller kvällar med vänner och familj när allt bara är, eller senast jag var djupt inne i skrivandet.

 Vilken person, död eller levande, skulle du vilja äta middag med?

 – Det finns många, men gärna Emilia Fogelklou. Tror hon var rolig, full av energi, djupt andlig men också djupt politisk engagerad, och välbekant med inre mörker.

 Vilken kristen författare läser du helst och varför?

 – Catherine Keller, Tore Johnsen, Mary-Jane Rubinstein och andra akademiska teologer … Om jag ska ta en mer litterär blir det Marilynne Robinson, eller kanske en poet, jag älskar poesi: Nils Bolander var, är, fantastisk.

 Vad får dig att ligga vaken i vargtimmen, och vad hjälper dig att somna om?

 – Jag brukar sova bra men oroar mig mycket. För jobbet, hundarna, barnen, framtiden, saker jag sagt och gjort eller inte sagt och gjort. En överlåtelse till ett gudomligt ”Du” brukar hjälpa.

Nämn ett bönesvar du fått.

 – Mitt böneliv funkar inte längre så att jag ber om saker och sedan liksom kan checka av om det hänt eller inte – som det kanske mer var när jag var barn. Nu handlar det mer om tilltal, som en gång när jag kände ett tydligt tilltal att agera och att höja min röst. Alltså att inte bara förhålla mig akademiskt neutral. Det lyssnade jag på och har följt sen dess, på gott och ont.

Din käraste ägodel?

 – Känns knäppt att man kan äga andra arter, men formellt så gör jag ju det. Så det blir hundarna och katten.

 Vad vill du ska spelas på din begravning?

 – Hm … kanske Nina Simones I wish I knew how … eller, om jag blir riktigt gammal och längtar bort från min skröpliga kropp, varför inte en röjig version av Schackles, så alla gamla vänner får skaka de knackiga benen, glömma alla sorger och dansa ut ur kyrkan.