Svårsmält att tala om ”kristen hedonism”

Sann glädje i Gud: Vår plikt och djupaste längtan

• Författare: John Piper
• Förlag: Rotad
• Genre: Teologi

Strävan efter lycka är en viktig del av att vara kristen, menar den amerikanska pastorn John Piper. Dagens recensent Daniel Ringdahl har läst hans bok Sann glädje i Gud och skriver: ”Pipers tes är provocerande – men det är samtidigt det som gör boken så meningsfull”.

John Pipers bok Sann glädje i Gud: Vår plikt och djupaste längtan är en liten bok som går snabbt att läsa, men har ett budskap man kan grunna på länge.

John Piper är en välkänd evangelikal pastor och teolog som 1986 gav ut boken Desiring God: Meditations of a Christian Hedonist, där han presenterar vad han kallar en ”kristen hedonism”. Boken har reviderats flera gånger och Sann glädje i Gud är en förkortad version där Piper beskriver sin tes och tillämpar den på fyra områden: gudstjänst och tillbedjan, äktenskap, pengar samt mission.

Piper utgår från Lilla Westminsterkatekesens första fråga och svar: ”Vad är människans främsta mål? Svar: ”Människans främsta mål är att ära Gud och njuta av honom för evigt.” Piper avvisar bestämt idén att njutningen (eller ”lyckan”, begreppen används synonymt) bara är en konsekvens av vår lydnad och tillbedjan. ”Lycka” är inte en konsekvens, utan en konstitutiv del, av vår tillbedjan. Om vi inte målmedvetet strävar efter lyckan i Gud missar vi målet. ”Gud får störst ära i oss, när vi finner störst tillfredsställelse i honom”, upprepar Piper.

Detta leder honom till begreppet ”kristen hedonism”, men tesen är kontroversiell. ”Hedonism” är en gammal etisk filosofi som, förenklat, hävdar att vi bör sträva efter det som maximerar lycka och undvika det som orsakar smärta. De filosofiska teorierna utilitarism och egoism är naturliga följeslagare till hedonismen, och båda kommer på kollisionskurs med kristen etik.

Pipers tes är provocerande – men det är samtidigt det som gör boken så meningsfull. Om Piper vill undvika missförstånd har han misslyckats kapitalt, men genom att ge konceptet ”hedonism” ett teologiskt ramverk tvingar han läsaren att brottas med budskapet. 

Piper återkommer till att vårt djupaste problem är att vi nöjer oss med för lite lycka, det vill säga vi nöjer oss med den lycka världen kan ge. Gud vill att vi ska söka den sanna lyckan. ”Gläd er alltid i Herren”, skriver Paulus (Fil. 4). ”Detta har jag sagt er för att min glädje ska vara i er och er glädje ska bli fullkomlig”, sa Jesus (Joh. 15), och om Jesus skriver Hebreerbrevet 12: ”För att nå den glädje som låg framför honom uthärdade han korset …” Jesus strävade alltså efter lyckan i att lyda Gud.

Piper tillämpar sedan detta på fyra områden. För gudstjänsten innebär det till exempel att allting ska centreras kring tillbedjan och att ta emot från Gud – inte av plikt, inte för de andra, utan för oss. I äktenskapet argumenterar Piper för att vi ska vara radikalt egennyttiga – men inte själviska – eftersom vår make/hustru är vår egen kropp: ”Kärleken söker sin lycka i att den älskade är lycklig.” (s. 69) För pengar innebär det att strävan efter rikedom är att nöja sig med för dålig lycka. I stället ska vi ”använda våra pengar för att maximera vår glädje” (s. 76) som Jesus lärt oss, genom att samla skatter i himlen. I missionen trycker Piper på att alla offer bleknar i jämförelse med den välsignelse Gud har lovat dem som offrar hus, hem, familj och framgång för hans rike.

Jag är fortfarande tveksam till det kloka i att appropriera ett hedniskt, filosofiskt koncept, som ”hedonism”. Likaså är jag tveksam till om det verkligen är rätt att insistera på att vi ska vara egennyttiga i att söka vår lycka i Gud. Det dyker upp flera sådana instinktiva invändningar i mig när jag läser – men jag har fortfarande inte kommit underfund med om de problemen ligger hos mig eller hos Piper. Alltså kommer jag behöva grunna på den korta bokens utmanande budskap ett tag till. Och det är inte så illa.

John Pipers Sverigebesök i helgen inställt