Kultur | Bokrecension

Zahnd avfärdar tanken på eviga, grymma och gudomligt sanktionerade straff

David Nyström har läst ”Syndare i händerna på en kärleksfull Gud” av Brian Zahnd

Brian Zahnd.

Syndare i händerna på en kärleksfull Gud: den skandalösa sanningen om de mycket goda nyheterna

  • Författare: Brian Zahnd
  • Förlag: Narin (144 sidor)
  • Genre: Teologi
Syndare i händerna på en kärleksfull Gud av Brian Zahnd.

Den amerikanske pastorn Brian Zahnds besök på Torpkonferensen i somras skapade stor debatt kring hans teologi. Nu finns hans bok Syndare i händerna på en kärleksfull Gud på svenska. Dagens recensent David Nyström har läst. 

Under mitten av 1700-talet drog en väckelse fram över Nordamerika som fått namnet The Great Awakening. Ett av dess mest kända uttryck är en färgstark omvändelsepredikan som förkunnaren Jonathan Edwards höll 1741, vars inflytande över amerikansk kristenhet knappast kan överskattas. Sinners in the Hands of an Angry God, som den kallades, publicerades samma år och har färgat generationer av kristna amerikaners gudsbild och förståelse av Kristi försoning, inte minst inom reformerta och evangelikala led.

När man läser den amerikanske pastorn Brian Zahnds motbok från 2017, som nu kommit i svensk översättning, bör man ha detta sammanhang i åtanke. Att det är en ”motbok” råder det inget som helst tvivel om. Själva titeln vittnar om det, men Zahnd är även tydlig med att han tar avstamp i Edwards predikan. Från början står det alltså klart att det här erbjuds ett korrektiv till några utvalda, problematiska teologiska föreställningar.

Bokens reaktiva karaktär ger både för- och nackdelar. Till de förra hör att den låter Zahnd ta sikte på just de frågor han finner centrala och mest angelägna, och till dem hör gudsbild, synen på Jesu försoning, den eskatologiska domens karaktär och det troende lärjungaskapet. 

Den Gud Jesus uppenbarar är inte vred och våldsbenägen, utan Kärleken själv.

David Nyström

Som utgångspunkt beskriver Zahnd sin egen resa från att ha sett Gud som en arg tyrann som måste blidkas med blodiga offer till att fokusera på hur Jesus uppenbarar Gud, det vill säga som en kärleksfull Far. Den kristocentriska blicken är bokens styrka. Det är i Jesus Guds ansikte framträder och det är Jesus som är Guds sanna budskap. Jesus är även den tolkningsnyckel genom vilken alla Bibelns texter måste läsas och förstås. På förklaringsberget ger Lagen och Profeterna (Mose och Elia) ordet vidare till Kristus och därför är Jesus – inte Gamla testamentets våldsamma texter – normerande för den kristna gudsbilden. Den Gud Jesus uppenbarar är inte vred och våldsbenägen, utan Kärleken själv.

Detta får även konsekvenser för hur vi ser på den slutliga domen. Zahnd avfärdar tanken på eviga, grymma och gudomligt sanktionerade straff, och argumenterar för att Guds dom alltid är restorativ, inte förtryckande. Förståelsen av Gud som kärlek påverkar även synen på kristet lärjungaskap och det eskatologiska hoppet. Den i vissa kretsar vanliga föreställningen om att ett stort och blodigt krig måste föregå Jesu återkomst bygger, enligt Zahnd, på en felaktig förståelse av Uppenbarelsebokens texter, och hindrar troende att leva ut sin kallelse att verka för fred, ickevåld och försoning.

Boken har ett tempo och ett driv som, trots en del upprepningar och ”pratiga” utläggningar, som en redaktör borde ha uppmärksammat, gör den till fascinerande läsning. Teologin är konkret och analyseras utifrån sina praktiska konsekvenser i kyrka och samhälle. Samtidigt begränsar författarens patos ibland poängernas slagkraft. Resonemangen blir yviga och konsekvenser dras till sin mest extrema spets. Det är bra för att skapa tydlighet, men fungerar sämre som uppmuntran till nyanserade reflektioner. Konsekvensen blir också att alternativa tolkningar av text och tro ibland avfärdas väl lättvindigt, och kanske även felrepresenteras?

Trots det utgör Zahnds bok en utmanande inbjudan till engagemang runt frågan vad den bibliska uppenbarelsen att ”Gud är kärlek” verkligen innebär. Alla kommer inte gilla den, och det finns en hel del som går att kritisera från såväl exegetiskt som teologiskt håll. Men som stimulans till samtal runt några av den kristna trons mest centrala frågor fungerar den utmärkt.