Josefin Lilja: 
Att ha tid för världens längsta aftonbön

Josefin Lilja Josefin Lilja Josefin Lilja Reporter och redaktör

Reporter och biträdande redaktör för avdelningarna Livsstil och Kultur

”Vi ber för alla fattiga, alla hemlösa, alla rika, alla människor i Afrika, alla på min skola, mina vänner…”

Dotterns kvällsbön tycks aldrig vilja ta slut. När raddan av böneämnen väl är nämnda, då är det dags för tackbönen, med minst lika många punkter på listan. Jag trampar otåligt bredvid hennes säng, försöker viskande smyga in ett ”Amen” som en markering, men utan att det hjälper det minsta; bönen fortgår i oförminskad styrka. Nu har jag ju missat första halvan av Aktuellt! Och så gott det hade varit att få dricka en kopp te i lugn och ro, hinna stämma av några saker med maken innan vi ska krypa ner och kanske …

Men så slår det mig, såklart, att jag snarare borde gråta av tacksamhet än att längta därifrån. Att få lyssna till sitt eget barn när det i tro vänder sig till universums skapare med sina innersta tankar, böner och tacksägelser - finns det en större gåva att få som förälder?

Jag vet att Gud har en hel del jobb att göra med mig, inte minst när det gäller tålamod, men det litar jag på att han fortsätter ordna med. Jag litar också på att han - med betydligt större tålamod än jag själv - med glädje lyssnar till varje ord som kommer från min dotters mun. Även efter klockan nio på kvällen.

Dagens föräldrar: Hemlängtan, gemenskap och lägerliv