Jag sa ingenting. Trots att jag såg pojkens chockade blick. Jag sa ingenting till mannen som nyss slitit tag i pojken och puttat ner honom hårt på marken för att han försökte tränga sig i tunnelbanekön. Jag sa inte "Det där är inte okej!" eller "Sluta!" eller något annat vettigt. Och det gjorde ingen annan vuxen heller. Vi lät bara pojken ligga där och tillät den arga mannen försvinna in i vagnen. Jag mådde illa av min feghet efteråt.
