Ledare
Var det hennes mest hatiska fiender som räddade Mohamsson?
Erik Helmerson: Debatten om Davidsstjärnan sammanföll med L:s lyft
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Det såg ut att vara helt kört för Simona Mohamsson. SVT/Verians väljarundersökning den 18 augusti gav partiet 1,9 procent av rösterna. TV4/Novus augustimätning var helt enig: 1,9 procent till L.
Men just i mitten av månaden hände något. Liberalerna började klättra. TV4/Novus mätning för slutet av augusti gav partiet 3,3 procent. Verian den 3 september: 2,6 procent. Och i TV4/Novus den 9 september fick Mohamssons parti 5,8 procent, strax över det som tycks bli partiets slutliga valresultat.
Något hände. Vad? Taktikröster är en förklaring. Men varför vände det just då?
Det var den 17 augusti som partiledarna möttes i Expressens och Dagens industris debatt och Simona Mohamsson väckte stor uppmärksamhet genom att bära den judiska symbolen Davidsstjärnan runt halsen.
Mohamsson ville, sa hon till Aftonbladet, visa sitt stöd för den judiska minoriteten i Sverige och stå upp mot antisemitism.
”Det är också viktigt att visa ett avståndstagande från de krafter som försöker att sätta skräck och som använder en konflikt för att sprida antisemitism”, sa hon.
Kanske är Liberalernas framgång ett tecken på att det lönar sig att tydligt markera mot hatiska fördomar.
Hennes ord borde vara självklarheter, och hade länge varit det. Nu tolkades de av en del som ett stöd för Israels krigföring i Gaza. Simona Mohamsson utsattes för en våg av hat. Längst gick en statsvetare i Malmö som skrev: ”Må hon brännas”.
Tänk så ironiskt om det var dessa Mohamssons värsta hatare som räddade hennes parti kvar i riksdagen och henne själv som partiledare och Liberalernas valhjälte?
Tänk om väljarna såg två tydliga sidor framför sig, symboliserade av en kvinna som stod upp för den judiska gruppen i Sverige respektive en som tyckte att den judiska symbolen var skäl nog att hon skulle ”brännas”?
I så fall är det ett styrkebesked från de svenska väljarna. Oberoende av vad vi tycker om Israels krigföring, om vi ser den som rättfärdig eller ej, folkmord eller ej, kan vi fortfarande känna igen naken antisemitism när vi ser den, och reagera med avsky.
Kanske är Liberalernas sena framgång ett tecken på att det fortfarande lönar sig att tydligt markera mot hatiskt blinda fördomar. I så fall: Grattis Mohamsson, grattis Sverige!