Kristian Lundberg: Vi är alla delaktiga i ett mysterium

När min son var liten så läste jag naturligtvis för honom så ofta som det bara gick. Det var en slags högtidsstund för oss bägge. Det var bara ett problem. Han ville att jag skulle läsa samma berättelse, om och om igen – och gärna med samma betoning av orden. Dramaturgin fick inte ändras, med andra ord. Och när jag läst exempelvis "Den modige lille brödrosten" gång hundratusen så var det dags att rusa vidare till nästa klassiker "Totte klär sig". Det här följde ett helt eget mönster. Det skapade en fast punkt i den kaotiska värld som är ett barns.