Andlig extas är bara en av pusselbitarna, Gina Dirawi

Andlighet är “inne”. Jag går ofta förbi affärer som säljer kristaller, böcker om meditation och yogamattor. I flödet dyker reklam för meditationsappar ständigt upp.

Människor letar efter svar på existentiella gåtor. Och svaren som lockar är – som det mesta i dag – lättillgängliga, omvälvande och självförverkligande.

Det är i alla fall känslan jag fick av Gina Dirawis nya SVT-dokumentär “Gina Dirawi lever och dör”. Dokumentären handlar om Dirawis existentiella ångest. Hon ger sig ut på en resa för att få svar på varför det finns så mycket smärta och ondska i världen.

Tittarna får följa med till shamanistiska andeutdrivare i Nepal, Wicca-häxor och druider i England. Det närmaste vi kommer “organiserad” religion är ett möte med sufister i Turkiet, den mystiska grenen av islam. Det existentiella måste ha att göra med omvälvande, intensiva upplevelser.

[ Fredrik Wenell: Rygga inte för häxors andliga sökande ]

Det som till sist leder Dirawi till sin slutliga destination – upptäckten av “ärvt trauma” – är mötet med psykologen Shefali Tsabary. Men det kommer fram att första gången hon hörde begreppet var på ett nunnekloster i Frankrike. Till ett sådant sammanhang får vi dock inte åka med till i serien. Det är helt enkelt inte tillräckligt spännande, inte tillräckligt exotiskt. Förutom besöket vid ett buddistiskt kloster visar inte serien en mer “vardaglig” sida av religion. Dirawi besöker till exempel inga imamer, präster eller rabbiner.

Till nunneklostret i Frankrike får vi inte åka med till i serien. Det är helt enkelt inte tillräckligt spännande, inte tillräckligt exotiskt.

—  Edel Irén Lappin

Jag växte upp i ett sammanhang som betonar just de andliga erfarenheterna. I frikyrkan var extatiska upplevelser allestädes närvarande. Samtidigt följdes de av budskapet att tron behöver andra element. De extatiska upplevelserna måste gå hand i hand med bön, kyrkobesök och bibelläsning. Man sa att upplevelserna var som en krydda, men att den kristna vardagen behövde vila på en stadigare grund.

I detta tror jag det finns en viktig kärna som den moderna andligheten saknar. Ett kristet liv måste bestå av både moraliska, andliga och intellektuella aspekter – i kontext av den kyrkliga gemenskapen. Modern andlighet söker efter upplevelser utan att lösa de moraliska och filosofiska frågorna som kommer med dem.

[ Elisabeth Sandlund: Att möta andlig längtan är alla kristnas uppgift ]

Dirawis dokumentär visar detta tydligt när ingen av de hon träffar ger henne svar på de existentiella frågorna hon ställer, om ondska och livets mening. “Det verkar vara så att ingen har koll på något,” säger Dirawi i en intervju, “så då behöver väl jag inte ha det heller.”

Extatiska upplevelser räcker inte för att få ett meningsfullt svar på stora frågor. De ger små nyanser av svar men behöver kompletteras med andra aspekter av religion för att visa glimten av en större bild.

[ Edel Irén Lappin: Det statliga folkhemmet är aldrig nog för en kristen ]