Även de moderna romantiska filmerna har fel

Romantiska komedier är inte är vad de fordom varit. Det är i och för sig inte nödvändigtvis något negativt. Den bild av relationer och kärlek som i decennier frammålats i skimrande pastellfärger har väldigt lite med verkligheten att göra. Men finalen i de nutida kärleksfilmerna är inte längre “så levde de lyckliga i alla sina dagar”. Nej, i den senaste filmen jag såg valde den kvinnliga huvudrollsinnehavaren modernt nog ingen av de bägge presumtiva drömprinsarna: “Det var inte kärleken jag behövde utan att hitta mig själv”, som hon uttryckte det. Det är ändå typiskt samtiden. Men har hon rätt?