Ledare

Måste man hänga av sig
tron i kapprummet?

Esther Flores Sedman: I Skurup är den politiska markeringen viktigare än religionsfriheten

Det är högst osannolikt att Skurups kommun skulle få igenom sitt böneförbud när förvaltningsrätten underkände Bromöllas beslut.

Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.

Trots att Bromöllas beslut om böneförbud på arbetstid upphävdes av förvaltningsrätten har Skurups kommun tagit fram en riktlinje som förbjuder bön. Man kan ju inte låta bli att fråga sig: varför?

Kanske tänkte den SD-M-KD-ledda kommunen att domslutet denna gång blir annorlunda eftersom Skurups formulering också gäller politiska och ideologiska inslag. För ledamöterna kan väl inte vara så kortsynta att de inte förutsåg att riktlinjen skulle komma att överklagas?

Man måste ändå ge partitrion i Skurup att den är konsekvent i sin iver att säkerställa saklighet, opartiskhet och likabehandling i all kommunal verksamhet. Alla anställda får nu samma släng av sleven i en generell policy, även om det inte är så långsökt att gissa att den ursprungliga motionen från Sverigedemokraterna hade en specifik religion i åtanke: ”bönestunder och åtgärder förknippade med dessa [kan] ta mellan 30 och 60 minuter och de ska företas flera gånger under ett dygn”. Eftersom de styrande partierna dessutom försökt få igenom – och tvingats backa från – ett slöjförbud för anställda i kommunen är det ganska talande för vilka ”störande och främmande” aktiviteter som arbetskamrater ”inte ska behöva ta del av”.

Förutom att rädslan för personlig bön är överdriven och fördomsfull riskerar ett generellt förbud stå i strid med religionsfriheten i både regeringsformen och Europakonventionen – något som Förvaltningsrätten i Malmö alltså redan har slagit fast. En enkel webbsökning hade också gett de svar som den som önskar fatta välgrundade beslut behöver. Den muslimska bönen tar omkring 5–10 minuter att genomföra och infaller, beroende på årstid, max två gånger mellan klockan 8 och 17.

Tron är inget man hänger av sig i kapprummet vid arbetsdagens början för att sedan klä på sig när man går hem. Tron är en del av hela livet. Som kristna uppmanas vi dessutom att alltid be i Anden (Ef 6:18). Den inre dialogen bör pågå ständigt. Det är lite som att andas. Hur stänger man av det?

Att några ber en bön medan andra tar sin kaffe- eller rökpaus är helt i sin ordning.

Att några ber en bön medan andra tar sin kaffe- eller rökpaus är med andra ord helt i sin ordning och i linje med lagstadgade rättigheter, om arbetsgivaren tillåter pausen. Under sin obetalda lunchrast har arbetstagaren rätt att (med vissa undantag) lämna arbetsplatsen och disponera tiden som man vill.

Fackförbundet Akademikerförbundet, SSR, har redan överklagat förbudet, som Dagen tidigare uppmärksammat, och det är osannolikt att förvaltningsrätten skulle komma fram till ett annat domslut. Men kanske spelar det ingen roll för kommunledningen? Kanske är den politiska markeringen i sig viktigare än utfallet?

Som troende skulle man ju önska att kommunens riktlinje också prövades av både kammarrätten och högsta förvaltningsdomstolen så att vi får ett tydligt domslut, en gång för alla, som slår fast att inga kommuner är undantagna religionsfriheten.