Ledare
Obehagligt om kyrkan strävar efter att röka ut oliktänkande präster
Erik Helmerson: Varför utreda frågan om samkönade när den redan är löst?
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Kyrkomötets beslut om samkönade äktenskap på tisdagen var väntat. Motionen som krävde att alla präster måste gå med på att viga samkönade par avslås. Frågan ska i stället utredas.
Det innebär att ett ordentligt beslut i frågan bara skjuts på framtiden. Men till motionärernas glädje ska utredningen äga rum ”i enlighet med motionens intentioner”.
Det är väl förståeligt att kyrkomötet inte vill fånga en så het potatis utan i stället kastar den vidare. Men den stora frågan är varför en utredning alls är nödvändig. Frågan om vigsel av samkönade äktenskap är redan löst.
”Svenska kyrkan rymmer olika förståelser av äktenskapet”. Så skriver kyrkans läronämnd, som bland annat består av samtliga biskopar, i sitt yttrande till den omtalade motionen.
Fler artiklar om kyrkomötet
-
Så beslutade kyrkomötet om samkönade vigslar
-
Maratondebatt på kyrkomötet om vigselfrågan – varningar för splittring
-
Nu är kyrkomötet i gång – här kan du följa debatten om vigselfrågan
-
Svenska kyrkan är på väg rakt in i en inkluderingsparadox
-
Dra tillbaka kyrkans ställningstagande för Kairos Palestina-dokumentet!
-
Kyrkomötet har fler frågor att lösa än vigselmotionen
För mig är det en vacker mening, och mycket kristen. Olika förståelser behöver sannerligen inte vara något negativt, tvärtom. När alla har samma förståelse uteblir dialog, man slutar att gemensamt intellektuellt treva och pröva sig fram mot Guds eviga sanning. Mysteriet, detta Faderns ”moln av ovetande”, kan se ut att klarna, men risken är att det bara är en chimär. När fönstret stängs och självsäkerhetens draperi dras för ersätts dunklet bara av kompakt mörker.
Att kyrkomötet i Uppsala genom ett majoritetsbeslut skulle kunna avgöra en teologisk fråga, som kristna med stor respekt för Bibeln och kyrkans tradition har kommit till olika slutsatser om, riskerar att te sig som mycket förmätet.
I frågan om samkönade äktenskap har Svenska kyrkan redan gått bra mycket längre än de allra flesta kristna samfund i världen.
Motion 2026:76, av Jesper Eneroth (S) med flera, ville att kyrkomötet beslutar att Svenska kyrkan har en äktenskapssyn, att kyrkan ska viga par av samma och olika kön. Kursiveringen är motionärernas. Det ska finnas ett svar, en sanning.
Att kyrkomötet skulle ha vishet nog att slå fast vad sanning är påminner om den katolska läran om påvens ofelbarhet, men påven tycks ha större respekt för trons komplexitet än motionärerna och har bara åberopat sin ofelbarhet två gånger under kyrkans historia.
Svenska kyrkan hade hittat en kompromiss. Alla par får viga sig i alla församlingar. Det är fullt rimligt att stanna där. Kompromissen tar hänsyn till frågans djup och ger samtidigt samkönade par rätten att gifta sig kyrkligt.
Men det räckte inte för motionärerna. De strävar, som många oerhört övertygade makthavare, efter renhet, efter motståndarens villkorslösa kapitulation. Allt avvikande ska rensas bort, agnarna skiljas från vetet.
Om kompromissen som lösning talar de i motionen närmast föraktfullt. Den ”har skadat och kommer fortsätta skada både Svenska kyrkan och den enskilda människan om det får fortgå.” Att avfärda kompromisser är en märklig hållning i en teologiskt komplex fråga som rör tolkningen av Bibelns texter och kyrkans långa tradition.
Motionen om samkönade äktenskap har goda intentioner. Det handlar om att ingen människa ska känna sig utestängd från kyrkan. Och det är sant att hon med öppen famn ska ta emot alla, syndare såväl som helgon, och att många av oss som söker Kristus har betydligt värre saker på vårt samvete än att älska någon av samma kön.
Vi vet också att kyrkan inte kan eller måste acceptera alla våra livsval. Tron är i mångt och mycket en intellektuell och själslig kamp mellan vad kyrkan lär, vad jag själv i mitt samvete och i Skriftens ljussken kan urskilja om Kristi vilja, min egen vilja att leva efter buden och min förtröstan på Guds nåd.
I frågan om samkönade äktenskap har Svenska kyrkan redan gått mycket långt. Bra mycket längre än de allra flesta kristna samfund i världen. Kompromissen finns på plats. Det finns ingen anledning att på ett förnedrande, triumfatoriskt sätt jaga och försöka röka ut präster och andra som fortfarande står fast vid en traditionell tolkning av Bibelns ord om äktenskapet. Kyrkans takhöjd måste vara betydligt högre än så.