Tirsaprofetian är rent nonsens enligt teologer

Dagen har låtit tre teologer ta del av hela den totalt 14 sidor långa "Tirsa-profetian".
– Det är ju inte svårt att säga att det här är en falsk uppenbarelse, säger Olof Djurfeldt, en av pingströrelsens ledande ideologer, och fortsätter:
– Hon ger sig själv en ställning där alla måste tjäna henne och böja sig för henne på ett sätt som inte alls är bibliskt.
Djurfeldt reagerar också mycket starkt mot den sexualisering av budskapet som Waldau gör i sin profetia.
– Det är ett hedniskt drag. Det finns många religioner i världen där det finns inslag av sexuella riter. Det här är helt oblibliskt. Det är församlingen som är utvald, ingen enskild kan höjas upp på det här sättet, säger han.

Bekräfta sin roll

Mikael Tellbe är teolog och lärare i Nya testamentet vid Örebro missionsskola.
– Erotiska liknelser är ju i sig inget nytt. De finns i Bibeln och har funnits genom alla århundraden i kyrkohistorien. Men det här är väldigt centrerat kring henne som person.
Vidare upplever Tellbe att profetian i hög utsträckning syftar till att bekräfta Åsa Waldaus och hennes roll som särskilt utvald.
– Det är en sak att man tar emot profetiska tilltal från andra och en helt annan sak när de kommer från en själv. Det andliga språket är ett maktspråk. Jag tolkar det här som bekräftelsetexter, säger Mikael Tellbe.
Nils-Eje Stävare, teolog och kyrkohistoriker som bland annat arbetar som bibellärare vid Pingstförsamlingarnas teologiska seminarium, PTS, blir oroad när han tar del av innehållet i den så kallade profetian.
– Det här är en människa som upplever att hon fått en andlig gåva. Men hon blandar ihop kallelsen med jordiska erotiska begär med den märkliga följden att hon önskar sig en erotisk relation med Jesus, säger Stävare.

Svårt att ta på allvar

– I den kristna mystikens historia finns exempel på erotiska metaforer. Det finns också exempel på personer som talar om sig själva som Jesu brud, det gjorde ju exempelvis den heliga Birgitta på sin tid. Skillnaden är att Åsa Waldau säger att det bara gäller henne, det har ingen annan i historien gjort så vitt jag vet. Hon sätter sig själv i en helt unik position i förhållande till Jesus.
Teologiskt har Nils-Eje Stävare mycket svårt att över huvud taget ta profetian på allvar. Snarare, menar han, är den att likna vid en erotisk novell.
– Däremot blir jag bedrövad och oroad över att läsa den här texten. Det känns obehagligt, säger han.