Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sina sju pelare. Hon har ställt till med slakt, blandat vinet och dukat bordet.

Hur ska detta tolkas? Är det klokt att ställa till fest oavsett hur livet ser ut? Eller är det ett hoppets tecken, en övertygelse om att det väntar en fest bortom livets möda? Ett verkar säkert: det är inte fel att ställa till med fest nu och då.