Är USA:s vicepresident mannen som vulgärhånar motståndare på X och förnedrar Ukrainas ledare Volodomyr Zelenskyj i Vita huset?
Eller är han den djupt troende och eftertänksamma katoliken som kritiserar konsumtionssamhället och angriper Förintelseförnekare vars verklighetsbild är ”förvrängd av sociala medier”?
Den som plöjer igenom de 300 sidorna av Communion möter den senare. Boken har undertiteln ”Finding my way back to faith” (Hur jag hittade tillbaka till tron) och skildrar en Vance som tar sin religion på största allvar. Hans fattiga uppväxt, skildrad i boken Hillbilly elegy år 2016, präglades av evangelikal amerikansk tradition. Under universitetsåren var han ateist. Och när han sakta började hitta tillbaka till tron var det i Katolska kyrkan han fann den.
Vi känner vicepresident Vance främst som attackhunden Trumps egen attackhund. Han är företagsjuristen och riskkapitalisten som, liksom så många andra republikaner, gick från Trumpkritiker till att ge presidenten sitt fulla stöd.
Som högerpopulistisk toppolitiker är han en av de obehagligaste käbblarna på X. Han hånar meningsmotståndares kroppar, han kastar ur sig förolämpningar som ”idiot”, ”full av skit” och ”scumbag”.
Han provar sex, han provar karriärism, han provar Ayn Rand. Inget hjälper.
Så vem är då den stillsamme katoliken som i Communion resonerar kring vikten av ödmjukhet inför komplicerade politiska sakförhållanden och som älskar kristendomen för att den alstrar dygder, godhet och sanning?
Communion är inte teologiskt djup. Men den förvånar genom sina påstådda anspråk på uppriktig (själv)kritik av ett samhälle som är helt inriktat på det som glittrar, väcker andras avund, tillfredsställer för stunden – samtidigt som det vänder ryggen åt det enda viktiga: den tysta, sanna, eviga belöningen i en levande relation till Gud.
Vance ställer mängder av viktiga frågor. ”Jag hade all yttre bekräftelse”, skriver han, ”ändå fann jag denna värld otillfredsställande.” En klassisk utgångspunkt för många sökare av Gud.
Han provar sex, han provar karriärism, han provar den nyliberala husgudinnan Ayn Rands nakna individualism. Inget hjälper honom på djupet. Inte förrän … Flera gånger ger han facit: kristendomen fungerar faktiskt. Den gör honom till en bättre människa, en mer komplett människa.
Mycket av boken handlar om hur JD Vance inspireras av den katolska socialläran, och i synnerhet av påve Leo XIII:s encyklika Rerum novarum, ”om de nya tingen”, från 1891. Bara det är högintressant eftersom encyklikan går långt i sin kritik av såväl kapitalism som socialism. Påven vänder sig mot ”den ohämmade konkurrensens snikenhet” och ”ett fåtal individers oerhörda rikedomar”.
Men hur samspelar Vances insikter från Rerum novarum med det faktum att han är högerhand till en av de mest snikna och oerhört rika politikerna i demokratins historia?
Det får läsaren aldrig veta.
Det är så märkligt. Lika besynnerligt – och därmed fascinerande – blir det när Vance drömmer sig tillbaka till president George Bush den äldre (1924–2018). Bush föddes och växte upp i en rik och mäktig familj. Han hade privilegier upp över hårfästet. Ändå, konstaterar JD Vance med djupaste beundran, ”drevs han av en överväldigande känsla av plikt”.
Bush var frivillig i andra världskriget och jobbade länge i skymundan på byråkratiska, oglamorösa stolar. Detta, menar Vance, visar på en pliktkänsla ”som vår moderna meritokratiska klass saknade”.
”Ja?”, vill man utbrista. ”Och konsekvensen av detta är …?” Ser inte JD Vance att han jobbar för den president i historien som kanske visar minst pliktkänsla, minst ödmjukhet för sin privilegierade uppväxt och som saknar all den empati, stil, självuppoffring och praktisk kristendom som Vance säger sig beundra.
Skammens möte: Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj kom till Vita Huset för att få stöd. I stället blev han hånad av Donald Trump och JD Vance.Mystyslav Chernov
Communion svävar helt på denna motsägelse och bristen på resonemang om hur den ska överbryggas. Hur kan man skriva en sådan här bok, och prisa sådana ideal, utan att ens försöka dra slutsatser om vad det innebär för ens eget arbete i en egoistisk, korrupt, självberikande, ofta öppet hatisk administration?
JD Vance säger sig med åren ha blivit allt mer kritisk till de delar av den amerikanska drömmen som hör ihop med idealen ”jobba stenhårt, bli framgångsrik och tjäna floder av pengar.” Som motvikt till BNP och produktivitet sätter han den goda familjen. Men hur hänger det ihop med Donald Trumps måttlösa besatthet av pengar, makt och status?
Kan den riktige JD Vance vara snäll att ställa sig upp?
En passage i boken kommer jag aldrig att glömma. Det är när Vance förklarar hur Republikanerna och Donald Trump, denna skrytsamma, pengafixerade, narcissistiske, ljugande antites till allt kristendomen står för, kunnat dra till sig så många kristna väljare. Dessutom väljare från Vances egen klass, de fattiga och föraktade.
”Republikanerna är för de rika”, citerar Vance sin styvmor. ”Men om du ger mig valet mellan ett parti som står upp för de rika och ett parti som vägrar stå upp för de ofödda, då vet jag vad jag tar.”
Den korta meningen säger mer om USA:s politiska liv än fem långa reportage av valfri välutbildad europeisk Trumpkritiker.
JD Vance är en man som sitter i kyrkbänken, hör predikan och läser de kloka ord som berättar för honom hur han ska leva ett fullvärdigt liv. Sedan reser han sig och gör det komplett motsatta. Han är en man som gör det han inte borde, och inte borde det han gör.
På det viset liknar han Paulus, och de allra flesta av oss.
En cynisk läsare har lätt att dra en enda slutsats: JD Vance tänker bli USA:s nästa president. Då måste han först distansera sig från Donald Trump utan att göra det. Just detta är Communions hela syfte.
Jag säger inte emot. Förmodligen är det sant.
Men eftersom jag också är pinsamt naiv och önsketänkande vill jag i stället vädja: Fortsätt din vandring, JD. Kapa banden till trumpismens girighet, cynism och hatmånglande. Kom ut ur politikens galenskap och låt dig tillfullo omfamnas av den Guds godhet som du är så ivrig att skildra.
Kan den riktige JD Vance, den uppriktigt kristne JD Vance, vara snäll att ställa sig upp, och stå kvar?
Tycker du att den kristna rösten
i samhällsdebatten är viktig? Hjälp oss att nå längre genom att swisha
en valfri summa till DagenVision.
Swish 123 427 57 07 – märk din gåva med Vision.
Vill du veta mer om DagenVision?
