Gästkrönika
Kravet på uppoffrande moderskap blir ett straff för mammor
Hur effektivt är det att kräva mer uppoffring från någon som redan går under av dess tyngd?
En krönika av Victoria Vasquez, doktorand i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet.
Malina Abrahamsson
För ungefär ett år sen skrev jag en krönika där jag frågade om det finns plats för frivilligt barnlösa i kyrkan. Texten var ett bidrag i den debatt om moderskap som hade pågått i medierna några månader. När jag skriver den här krönikan är det med min sex månaders bebis i famnen och som numera mamma har jag återigen reflekterat över förra årets ”moderskapsdebatt”. Debattens kärna handlade om kvinnor som berättade att de ångrade att de blivit mammor utan att ångra sina barn. En del kristna responser lät förkunna att de kristna dygderna om uppoffring och självförnekelse skulle lösa många mödrars problem med deras själviska idéer och känslor.
