På väg mot nollpunkten

Det är i början av december. Nätterna blir allt kallare. Vi rör oss omkring nollpunkten. Den inre, den yttre. Ibland, tidigt om morgonen finns det en tunn hinna is över vattenpölarna. I den vackra och stora Pildammsparken, som ligger bara en kort promenad ifrån där jag bor så har ett nytt temporärt sovläger byggts upp. Plankor. Presenningar. En eldstad. I träden hänger det plastpåsar med mat. Ett nattläger av spillror, av skräp. Människor som kommer och går, nästan som skuggor. De har byggt sitt läger här i skydd av avlövade träd och kala buskar, till skydd för natten. De improviserade tälten står tätt intill varandra. Vi behöver varandra, människa intill människa, vi söker varandras skydd och genom varandra blir vi till. Jag ensam kom undan och kan berätta det för dig (Job 1:18).