Så borde all kristen gemenskap se ut - fast det gör den inte

Härom söndagen var jag med om något fint. Vår församling hade dop av sju konfirmander. Det var högtidligt att se hur de klev ut i Mälaren, klädda i sina vita dopdräkter. Men det jag kommer att minnas mest från den där dagen är när ceremonin var avklarad och de nydöpta ungdomarna gick tillsammans upp från stranden. De såg ut som lärjungar hämtade från en Jesusfilm. Tjejer med handduken virade om håret. Rangliga tonårskillar med röster som just kommit i målbrottet. Så skönt förenade i sina vita dräkter och vad de hade varit med om. Luften omkring dem var full av fniss och allvar och allesammans droppade av dopvatten. Av liv och förlåtelsevatten. Och jag kunde inte låta bli att tänka att så borde all kristen gemenskap se ut. Alltid.