Krönikor
Tragedier är inte uppbyggliga
De har inte förstått att den heliga Skrift handlar om verkliga livet.
En tragedi slutar olyckligt. Dess syfte är att väcka fruktan och medlidande. Aktörerna visar i ord och handling sina karaktärer. Händelserna arrangeras så att lycka och olycka illustreras. Livets mening är att handla, att verka. Lyckan eller olycka är resultatet av människors karaktärer, deras personliga val mellan möjliga alternativ. I valet avslöjas karaktären. Pjäsen kan ha historiska personer som aktörer men behöver inte eftersträva historisk sanning; den ska hellre framställa vad som är sannolika eller nödvändiga konsekvenser av människors val och av oväntade, oönskade och okontrollerbara händelser. Fruktan och medlidande väcks i synnerhet när någon inser för sent vad som blir följden av tidigare val. Personerna måste framställas som konsekventa, men är de inkonsekventa, då måste de vara konsekvent inkonsekventa. Berättelsen ska innehålla oväntade komplikationer och mynna ut i en upplösning, där handlingen plötsligt byter riktning, där den framgångsrike blir olycklig eller någon dör eller någon upptäcker den hemska sanningen. Som när den sluge skurken överlistas av verkligheten och möter sitt öde.
