Kultur | Bokrecension
Robert Eriksson har omsorg om läsaren
Malina Abrahamsson har läst ”Älskad i befintligt skick” av Robert Eriksson
I sin nya bok vill Equmeniakyrkanpastorn Robert Eriksson hjälpa människor att vila i Guds kärlek. Dagens Malina Abrahamsson har läst.
När jag i en intervju frågade den katolska biskopen Erik Varden vad han tror hindrar en människa från att ge sig hän den kristna tron, svarade han: Guds kärlek. ”Det är inte så svårt att Gud kan älska andra, men att tänka att Gud älskar mig, det är ofta väldigt svårt”, sa han.
Robert Eriksson, föreståndare och pastor i Betlehemskyrkan i Göteborg och därtill musiker och författare till flera böcker, har identifierat samma sak. I sin nya bok Älskad i befintligt skick skriver han om hur skam och stränga gudsbilder har fått människor att känna sig diskvalificerade från Guds kärlek. Han såg det i sin egen morfar – han som växte upp i ett småländskt missionshus och som på ålderns höst inte kände sig värdig att bli medlem i en kyrka. På hans begravning sjöng Robert Eriksson en psalm som morfadern önskat:
Jesus kär gå ej förbi mig, låt mig bönhörd bli
Då åt andra nåd du skänker, gå ej mig förbi
Den här typen av varsamt berättade personliga anekdoter återkommer i boken, som annars utgår från orden utvald, brusten, buren, förvandlad och kallad. Robert Erikssons ärende är tydligt: Att få läsaren att uppleva det som titeln säger: att vi är älskade i befintligt skick. Det betyder inte att vi är utan brister, påpekar han. Inte heller att vi är färdiga, utan att Gud vill möta oss precis där vi är och påbörja ett helande.
Bäst är Robert Eriksson när han framträder med sin egen röst, öser ur den teologiska tradition som han står i eller berättar om sina personliga erfarenheter.
För att förmedla sitt budskap tar Robert Eriksson hjälp av teologer som Henri Nouwen och Sam Wells, men också av populärpsykologiska författare som Brené Brown och Joseph Campbell. Ibland staplas exempel på varandra. Bäst är Robert Eriksson när han framträder med sin egen röst, öser ur den teologiska tradition som han står i eller berättar om sina personliga erfarenheter. Jag berörs särskilt av den enkla men träffande iakttagelsen att Jesus vid sitt dop får höra ”du är utvald och älskad” – innan han påbörjade sin tjänst, innan han presterade någonting alls. Men också av berättelsen om den cancersjuka kvinna i Robert Erikssons församling, som mitt i sin egen sjukdom beslutade sig för att hjälpa en döende kvinna att få ta emot nattvarden en sista gång.
Robert Erikssons stora styrka är hans mjuka ton. Han har omsorg om varje läsare, vill oss väl. Så här fint kan det låta:
”Du och jag existerar och det är bevis på nåden. En gång fanns vi inte. En gång var ingen av oss en skapelse i universum. Men nu finns både du och jag. Bara det faktum att vi är här visar att vi är älskade. Vi är ett under genom vår blotta existens. Och eftersom vi aldrig kan förtjäna vår existens, är hela vår existens en gåva, nåd. Vi är inte på väg till kärlek. Vi föddes in i den”.
Samtidigt funderar jag på huruvida det går att intellektuellt tänka sig till att man är älskad? Läsa sig till det. För den som inte känner sig älskad räcker det förmodligen inte. Men kanske kan man sjunga sig till det? I samarbete med Peter Hallström har Robert Eriksson skrivit en sång med samma titel som boken. Det finns en nerv i den. Även om Robert Eriksson är en skicklig författare är det i musiken som han kommer till sin fulla rätt.