Veckans mat: Senapsströmming med potatismos

Som barn fick jag vara med och lägga ut nät på sensommarkvällarna. När diset hade lättat på morgonen rodde vi ut och vittjade näten. Det var alltid lika spännande. Alltifrån stora sikar till skräckinjagande simpor kunde ha fastnat. Mina föräldrar följde sällan med på morgonturen, men de såg mitt intresse för något de själva inte fann någon större glädje i. I dag är jag tacksam över att de lät mig få följa med. Mina drömmar fick gå i uppfyllelse, vilket sedan återspeglade sig i och gav ringar på det levande vattnet som jag bär inom mig.