Jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren ska jag gå in till honom och äta med honom och han med mig.

Dagens tanke:

Det vilar något förunderligt och avväpnande över denna inbjudan till Gudsgemenskap som ett ömsesidigt samtal tvärs över köksbordet, så fjärran från domarskrank, predikstolar och scener. Har vi missat något viktigt om vad det är att umgås med Gud?