24 september 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

19 kristna företrädare: Därför firar vi livets söndag

Att beröva det mänskliga livet sitt skyddsvärde, oavsett om det sker i livets början eller slutskede, är en förvrängning av de mänskliga rättigheterna, skriver 19 företrädare för kristna församlingar och organisationer.

ung och gammal håller händer.
Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter. Tidningens linje framförs på ledarsidan.

Livets söndag firas sedan många år tillbaka den tredje advent i Sveriges kyrkor. Det är en dag då vi vill bejaka livet från dess början vid befruktningen till den naturliga döden.

Att livet är skört har vi påmints om under det gångna årets pandemi. Vi har också ställts inför att allas liv inte värderas lika högt när pressen på vården blir för tung. Anmälningar från anhöriga och vårdpersonal visar att många äldre och multisjuka inte fått den vård de behövt vid symtom på covid-19. Vi ställer oss frågan hur situationen sett ut om dödshjälp dessutom hade varit tillåten.

Dokumentärfilmen “Livsfarliga lagar” från 2020 sammanfattar vad även Sverige kommer att möta vid eventuell lagstiftning om dödshjälp. I filmen får vi möta patienter, anhöriga och läkare som på olika sätt personligen kommit i kontakt med det sluttande planet. Filmen visar hur utvecklingen är omöjlig att stoppa när lagstiftningen väl är på plats. Patienter har erbjudits dödshjälp utan att de själva bett om det, även vid tillfälliga och botbara sjukdomar. Vissa av dem orkade själva stå emot, medan andra fick överleva för att de hade anhöriga som kämpade för deras rätt till vård i stället för dödshjälp. För andra slutade det inte lika bra. En kvinna berättar om sin mamma som dödades på vårdhemmet eftersom hon var ensam och deprimerad.

Frågan om samvetsfrihet är också ständigt aktuell. Samma film varnar för en inställning där läkare ska tränas i att börja känna sig bekväma med att även dödandet av patienter tillhör yrket. Ett viktigt medel i denna träning är att förvränga uttrycken. En nederländsk dödshjälpsläkare kallar förfarandet för “den ultimata hjälpen”. Detta är förskräckande. Vården har sannerligen mer människovärdiga insatser att ge än en dödlig injektion.

Den Hippokratiska eden som i över 2000 år har använts som etisk riktlinje för läkare, säger att en läkare inte ska ge dödligt gift till någon, och inte heller fosterfördrivande medel.

—  19 företrädare för kristna församlingar och organisationer

Dödshjälpsförespråkare hävdar att denna uppgift enbart skulle gälla en liten grupp särskilt certifierade läkare. Dock har vi i Sverige redan erfarit det sluttande planet när det gäller samvetsfrihet vid abortverksamhet. Enligt abortlagen har enbart läkare behörighet att utföra aborter. Ändå kan det i praktiken vara belagt med yrkesförbud för en annan yrkesgrupp, nämligen barnmorskor, om de på grund av samvetsbetänkligheter önskar avstå. Socialstyrelsens arbetsbeskrivning för barnmorskor har på så sätt getts högre dignitet än den skrivna lagtexten.

Enligt Genèvedeklarationens ursprungstext från 1948 ska en läkare bibehålla den största respekt för mänskligt liv från befruktningen, och inte ens under hot använda sin medicinska kunskap mot mänsklighetens lagar. Den Hippokratiska eden som i över 2000 år har använts som etisk riktlinje för läkare, säger att en läkare inte ska ge dödligt gift till någon, och inte heller fosterfördrivande medel.

Att livet börjar vid befruktningen är ett faktum som knappt föranleder några diskussioner alls bland medicinska och biologiska forskare. Vid befruktningen bildas en ny människa med eget dna, där kön och ögonfärg redan är bestämda. Att beröva det mänskliga livet sitt skyddsvärde, oavsett i vilket stadium av utvecklingen det befinner sig, är en förvrängning, inte bara av Genèvedeklarationen och den Hippokratiska eden, utan även av de mänskliga rättigheterna som har sitt ursprung i den kristna tron, och som arbetades fram som en motvikt till andra världskrigets dödsmaskineri.

Varje liv är värdefullt och förtjänar att få leva. En lagstiftning som är anpassad till enskilda önskemål och inte på det gemensamma goda, blir på bekostnad av de mest utsatta och svaga.


Kardinal Anders Arborelius, biskop

Anna Sophia Bonde, präst och fri skribent

Benedicta Lindberg, generalsekreterare Respekt

Berit Simonsson, Oasrörelsen

Daniel Steen, pastor, Sion i Flen

David Byman, pastor, Borås Kristna Center

David Ekerbring, ordförande Trosrörelsen

Benedicta Lindberg, generalsekreterare Respekt

Hans Wolfbrandt, kyrkoherde i Lysekils pastorat

Johanna Byman, ordförande Människovärde

Joakim Lundqvist, pastor Livets Ord

Krister Lilja, pastor Svenska Alliansmissionen

Maria och Kim Sjögren, pastorer i One Heart Church Stockholm

Olof Edsinger, generalsekreterare Svenska Evangeliska Alliansen

Peo och Eleinor Svensson, pastor Guds Kraft Sävsjö

Per Ewert, direktor Claphaminstitutet

Peter och Kerstin Larsson, pensionerad pastor inom SAM

Stefan Gustavsson, direktor Apologia

Stefan Swärd, ordförande Svenska Evangeliska Alliansen

Thomas Idergard, Jesuitpater, S:ta Eugenia katolska församling i Stockholm


Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar från Debatt

Fler liknande artiklar


Dagens bibelord

Läs alla platsannonser på Dagen Jobb

Dagens poddar