Operasångaren Anders Andersson och hans pianist Martin Åsander ska ge publiken en stund av sånger som man känner igen från förr, och som Einar Ekberg är förknippad med.
Martin Åsander kommer från Immanuelskyrkan i Stockholm, där han är anställd som kyrkomusiker, och när Anders Andersson låter sin tenorstämma ljuda är dessa båda en kombination som passar för just den typ av sånger som Einar Ekberg gjorde kända och älskade.
Den sång som inledde var den sista sång som Einar Ekberg sjöng i Kungsträdgården för många år sedan, i ett framträdande som enligt olika uppgifter hade samlat uppemot 30 000 människor. Det var sången "Blott en dag". Med den sången satte nu de båda medverkande nivån på kvaliteten de skulle bjuda publiken på. Man kan notera att publiken efter sångerna i framträdandet satt i tysthet, som i en känsla av att nu skulle en applåd bara förstöra den känsla som sångens text och dess utförande förmedlade.
Det följde många sånger i en rik variation. Mellan sångerna berättade Anders Anderson om sångerna, hur en del av dem tillkom, om Ekbergs Amerikavistelser och om sånger som han tog med sig därifrån, och som senare blev mycket populära och älskade här hemma.
En överraskning bjöd de båda medverkande på också: man bytte plats och operasångaren blev pianist medan pianisten tog mikrofonen och de båda levererade duetter. Också duetterna var sånger som blev mycket älskade på Ekbergtiden, "Du frågar om min lycka", och "I kärlek innerlig".
Åter till det där med applåderna. Efter den sista sången, den av Karl-Erik Svedlund tonsatta Psaltarpsalmen 32, "Säll är den", brakade tacksamhetsapplåderna loss. Det var verkligen en stor tacksamhet man visade. Den här åldersgruppen av publik hade fått uppleva en stund av gamla älskade sånger, framförda av personer som verkligen la all sin förmåga i att förmedla lite av Einar Ekberg-atmosfär och känsla till dem.
Berne Wilhelmsson
