Mätbarhetens lov

Vad tänker vi om mätbarhet? Är det ett nödvändigt ont eller något vi behöver för att uppnå resultat i vardagen? Ibland kan det hjälpa att se ytterkanterna. Hur skulle vardagen se ut inom vård, skola och omsorg om vi inte fokuserade på resultat och mätbarhet? Det klagas kanske ibland på att läkare inte har tid med sina patienter men hur skulle det se ut om de hade obegränsad tid och godtyckligt tog den tid de ansåg de behövde? Någonstans tror jag att alla vill ha någon form av mätbarhet och kvalitetsarbete. Hur lång tid förväntas jag stå i en vårdkö? Vilket resultat kan elever förvänta sig efter en genomförd utbildning, eller räcker det att vi lär oss “lite” mer? I pandemitiden har detta varit en balans som man måste förhålla sig till. Samhället måste till slut öppna, det blir helt enkelt för “dyrt” och ohälsosamt med isolering. Vi lever i denna konstanta balans på många olika områden.