Förvaltningsrättens dom mot Humanisterna är felaktig

Förvaltningsrätten har nyligen dömt att Humanisterna inte är bidragsberättigade likt andra trossamfund. Vi anser att detta är diskriminerande på ett sätt som tydligt bryter mot lagen.

Förvaltningsrättens dom är ett ypperligt exempel på ”bekvämlighetsrättvisa”, vilket sker när ett rättssystem eller en myndighet fattar beslut baserat på vad som är enklast, smidigast eller mest politiskt passande för stunden, snarare än vad som är juridiskt korrekt eller moraliskt rätt.

Då domen saknar tydlig motivering framstår det som att domstolen ansett att tvisten varit svårbedömd eller kontroversiell och lakoniskt dömt emot Humanisterna med vissheten att vi kommer att överklaga domen till Kammar­rätten. Det är helt enkelt bekvämast att låta nästa instans avgöra frågan.

Domen kan sammanfattas med att förvaltningsrätten inte ser skäl till att göra annan bedömning än vad myndigheten MUCF anger i sitt avslag på Humanisternas ansökan om statsbidrag, nämligen att Humanisterna inte anses bedriva religiös verksamhet i lagens mening. Det slående är att varken myndigheten eller förvaltningsrätten anger några nämnvärda skäl till denna hållning.

Att förvaltningsrätten inte motiverar sin dom strider mot domstolarnas motiveringsskyldighet. Men domen är även felaktig då Humanisterna har rätt i sak. Lagen om Statsbidrag till Trossamfund säger att religiös verksamhet i lagens mening består av ”gudstjänst, bön, meditation eller andra ritualer”. Humanisterna hävdar inte att vi bedriver gudstjänst, bön eller meditation, men vi hävdar att vi bedriver andra ritualer som kan jämställas i betydelse.

Humanisterna är en livsåskådningsorganisation som sedan 2024 är registrerad som trossamfund och har myndighetsutövande vigselrätt. Förbundet förrättar namngivningsceremonier, konfirmationer, vigslar och begravningar, håller sekulära högtidsstunder, bland annat vid riksmötets öppnande, driver en stöd­linje för ensamma och anordnar regelbundna sammankomster där existentiella frågor diskuteras. Dessa verksamheter går långt utöver vad många andra bidrags­berättigade trossamfund gör.

Man kan kanske invända att Humanisterna inte tror på Gud eller andra övernaturliga väsen. Men det finns inget i lagen som kräver att ett trossamfund och dess medlemmar tror på en högre makt. Det är uttryckligen inte myndighetens eller domstolens uppgift att bedöma en livsåskådnings­organisations trosuppfattning, utan endast att bedöma om dess verksamhet brett kan betraktas som ”religiös” i lagens mening.

Att en trosuppfattning inte ska vara vägledande för en dom framgår med all tydlighet av att Sveriges buddistiska gemenskap har varit statsbidragsberättigat sedan 2000-talets mitt. Buddismen är i sina klassiska former en icke-teistisk livsåskådning, likväl som den sekulära humanismen är icke-teistisk. Att i rätten behandla liknande fall olika är självklart en obefogad form av diskriminering.

Europakonventionen är sedan 1995 svensk lag och dess skyddsområden (artikel 9) innefattar explicit icke-teistiska övertygelser. Att frånhålla Humanisterna rätten till statsbidrag är diskriminering både enligt Europarätten och svensk lag.

Man kan väl ifrågasätta varför staten ska ge några bidrag alls till tros­samfunden, men så länge den ordningen råder finns det inga skäl till att Humanisterna ska diskrimineras.

Humanisterna nekas återigen
statliga bidrag som trossamfund