En pratkvarn åker till Bjärka

Jag är en rebell. Alltså inte så att jag bråkar hela tiden, men jag behöver mycket plats för att vara jag. Särskilt i kristna sammanhang. Om jag upplever att alla måste sträcka upp händerna och lovsångshoppa, vill jag sätta mig ned. Och om någon säger åt mig att det bara är det kontemplativa som gäller, så vill jag lovsångshoppa. Jag vet, det låter barnsligt, men det beror inte bara på att jag är ouppfostrad. Det handlar mer om att den Jesus jag tror på vill möta mig där jag är. Och inte enligt någons regelverk.