Ledare
Hur skulle Kristus ha agerat mot programledaren David Druid?
Erik Helmerson: Herre, bevara oss från folkdomstolens vrede
Det såg så bra ut: Programledaren David Druid var också en av deltagarna i TV4:s Förrädarna.
Christine Olsson/TT
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
”Huru hava icke hjältarna fallit?” Orden är 1917 års översättning av 2 Samuelsboken, och de materialiseras gång på gång för våra ögon.
Sveriges Radios David Druid vaknade på morgonen och tänkte nog att han hade ännu en bra dag framför sig. Han var uppskattad programledare för Morgonpasset i P3 och Druid & Zimmerman Show, han hade nyss varit med i både SVT:s Bäst i test och TV4:s Förrädarna. Vad kunde gå fel?
Ja, det kunde till exempel publiceras en räcka klipp på Instagram och via sajten Hon, där Druid, kanske ovetande om att han filmas, säger fruktansvärt kränkande, sexistiska saker till en kvinna, där han talar om sitt droganvändande och där det också kan tolkas som att han varit våldsam mot kvinnan.
Huru hava icke hjältarna fallit? Och hur sitter vi andra inte, gång på gång, och tittar på och jublar? Vi är som de ökända tricoteuserna, de kvinnor som efter franska revolutionen satt stickande vid giljotinens första parkett och jublade när de höga herrarnas huvuden flög av.
Det är just njutningen i att se den mäktiges fall som får sådana här historier att bli så stora, så virala. Och som får oss själva att driva på dem.
Kanske älskar vi att frossa i någon annans sämsta egenskaper för att vi då slipper fundera på våra egna?
Druid filmas som sagt när han säger avskyvärda fraser. Det är lätt att förstå dem som vill döma honom hårt och skoningslöst på grundval av det vi alla kan se. Men Herre, förbarma dig om våra värsta ögonblick i våra mest infekterade gräl skulle publiceras inför allas ögon. Hur skulle det få oss att framstå? Vad skulle människor tänka om oss?
Kanske älskar vi att frossa i någon annans sämsta egenskaper för att vi då slipper fundera på våra egna?
Något man tidigt lär sig som journalist är att filmklipp från laddade situationer alltid har ett ”före” det som hänt. Det kan vara mer eller mindre betydelsefullt, men vi har ingen aning om hur det gestaltat sig. Det vi vet är att den som publicerat klippet ofta valt att inte ta med detta ”före”. Vad vi ser är höjdpunkterna (eller snarare lågpunkterna) med det värsta av det värsta.
Ofta är det mycket klokt att vänta med de mest karakteristiska omdömena tills vi vet mer, tills vredens rök har lagt sig något och vi kan se fler detaljer och omständigheter.
Hur stor skuld David Druid bär är inte den enda fråga som ska besvaras. En annan viktig lyder: Vad är det kristna sättet att agera i situationer som denna? Det finns förstås inget självklart svar, förutom att agerandet måste bottna i någon sorts barmhärtighet, försoningsvilja och kärlek.
Sådana tankar brukar få retoriska bemötanden av typen: ”Tänk om det var du eller din son eller din dotter!”
Då svarar jag: Ja, i så fall önskar jag att vi döms rättvist, inte ohörda och med en noggrann vägning av alla omständigheter. Varken jag eller någon annan borde fördömas enbart på grundval av några klipp och av en folkdomstol som älskar att utfärda mycket snabba och mycket hårda domar.
