Josefine Arenius: Fram med gospelkåpan!

När jag var ung sjöng jag i gospelkören Joybells. Eller, sjöng och sjöng. Jag mimade mest, men det är en helt annan historia. Det var nittiotal och gospel var hett. Vi åkte på körresor i två stora bussar nästan varannan helg. Men det var inte bara sång som gällde när vi möttes. Vi hade bibelstudier och hajker, vi tränade retorik och övade på att presentera vår tro. Och vi hade ett litet motto. "En joybellare har alltid kåpan på". Så löd det och vi upprepade det frekvent. Jag har hört varianter på det där mottot som användes i andra kristna sammanhang under samma tidsepok. Jag har också hört folk som raljerar över det förnumstiga i den här typen av uttryck, men jag inser mer och mer att jag faktiskt gillar det.