Föräldrarnas bönekamp för sin homosexuelle son något av det ärligaste som skrivits i ämnet

Pappa eller pastor

• Författare: Thomas och Andreas Wijk

• Förlag: Bookmark förlag (432 sidor)

• Genre: Biografi

I den självbiografiska boken Pappa eller pastor skriver Thomas och Andreas Wijk om familjeband som belastas till bristningsgränsen när ideal och verklighet kolliderar. Det är en smärtsam skildring av en ung homosexuell människa som är nära att knäckas av omgivningens krav. Det är samtidigt en berättelse om att ompröva det som tidigare har varit självklart.

Man fick inte gå på bio, visa benen eller flytta ihop innan man hade gift sig. Män hade inte långt hår och kvinnor hade inte långbyxor. I möteslokalen fanns en låda med hattar som damerna kunde låna för att täcka huvudet när de skulle sjunga i kören. Jesus kunde komma tillbaka när som helst och den som inte tänkte noga på hur den levde kunde bli kvarlämnad. Den som tycker att det låter bekant kan skumläsa stora delar av de första 100 sidorna i Pappa eller pastor. 

Thomas Wijk växer upp i en pastorsfamilj i pingströrelsen under 1970-talet. Där läggs grunden till en självklar tro med självklara svar. Där finns också en rädsla för allt som på något sätt skulle kunna leda till synd. För den som lockas av exotiska skildringar av religiösa miljöer finns det gott om stoff i den här boken.

Thomas väljer samma yrkesbana som sin far. Under Nyhemsveckan träffar han Ulrika och några år senare är de pastorspar och småbarnsföräldrar. Från skolan kommer det indikationer på att sonen Andreas hellre leker med tjejer än spelar fotboll. Efter några tappra försök förstår föräldrarna att idrotten inte är vägen till att upprätta Andreas manlighet. I stället blir det i musiken som Andreas hittar hem.

När Andreas är 17 år berättar han för sina föräldrar att han är homosexuell och deras värld rämnar. Thomas skriver:

”Världen är för brutal, för trång, för obarmhärtig för någon som Andreas".

Samtidigt konstaterar han att "hatet inte bara finns där ute":

"Det finns också här inne. I köket. I bönerna. I våra blickar när Andreas talar”.

Detta leder familjen in i en tolv år lång kamp präglad av lögner och andliga övertramp. Förböner och demonutdrivningar. Och ingen får vet något, inte ens Andreas syster, eftersom hoppet hela tiden finns att Gud ska hela honom från homosexualiteten.

Thomas har skrivit den största delen av boken och hans berättande varvas med kapitel där Andreas återberättar sina upplevelser i ett slags inre monolog. Språket är enkelt och någon verkar ha givit far och son Wijk rådet att använda sig av korta meningar. Det skapar visserligen ett högt berättartempo, men blir ibland lite väl pretentiöst.

Det blir också lite märkligt när Thomas beskriver Andreas framgångar. Även om det inte finns några skäl att ifrågasätta att Andreas är begåvad och lyckad på alla sätt, blir det tendentiöst när porträttet tecknas av hans far. De avsnitt som skildrar föräldrarnas bönekamp skulle däremot kunna vara det mest ärliga som har skrivits i biografisk form på området. Även om boken bitvis kan kännas tillrättalagd är det när föräldrarna vågar visar sina misslyckanden som berättelsen blir som starkast.

Vid ett tillfälle i boken frågar sig Thomas: ”Tänk om jag har haft fel?”. Han kommer också att landa i det. Det krävs stort mod att erkänna att man har ändrat åsikt, speciellt för en person som tidigare har haft tydliga svar på svåra frågor. Även den som inte landar i samma slutsatser som Thomas har något att lära av hans process.

Pappa eller pastor är både en skildring av gränslös kärlek och en vitbok över åratal av andliga övertramp. Det är samtidigt ett vittnesbörd om kristna som på olika sätt och i olika omfattning har brustit i kärlek – en påminnelse om att det inte är helt enkelt att vara människa och att vi måste vara rädda om varandra.

”Min tro är större än någonsin
men jag är en homosexuell man”