Josefine Arenius: Jag vill tillbaka till förväntan!

Redan i februari började planeringen för de åtta inblandade. Framåt sommaren sågs de minst en gång i veckan och på hösten började de kugga tentor för att de inte hann med plugget. I november började resten av oss kolla på kläder för den stora kvällen. Jag talar om min församlings julfest för ungdomar. Det var på nittiotalet. Närmare 200 personer samlades i vår kyrka och laddade för en kvälls nyskriven underhållning i två akter. Parodier, musikalnummer och årskrönikor avlöste varandra. När klockan närmade sig slagen och ljuset släcktes var det alltid någon som började slagorden: "Höga förväntningar! Höööööööga förväntningar!" Till slut skanderade alla i bänkarna och de utvalda åtta i den mest hypade julfestkommitté som frikyrko-Sverige skådat skakade av scenskräck nere vid dopgraven.