Intressant om rädslan för att evangelisera – men överlastad med fåniga skämt

Hur man pratar om Jesus utan att framstå som en idiot

• Författare: Andy Bannister 
• Förlag: Apologia (256 sidor)
• Genre: Apologetik

I boken Hur man pratar om Jesus utan att framstå som en idiot skriver Andy Bannister om psykologin kring att evangelisera. Nytänkande och intressant, tycker Dagens recensent Per-Johan Thörn Wistrand. Men undrar också: Varför måste författaren försöka skämta så mycket?

– Vad är det du läser?

Jag njuter av sensommarsolen på vår gård när en granne frågar om boken jag har framför mig. Så jag får tillfälle att både berätta om Andy Bannisters uppseendeväckande titel och att jag och min familj är kristna och engagerade i kyrkan. Det blir en särskilt intressant ”metasituation” eftersom jag precis läst en passage som lyfter fram att samtal om tro kan uppstå spontant om man läser kristna böcker i offentliga miljöer. Just dit, utanför kyrkorummen, är det också som Solas (den brittiska organisation som Bannister är direktor för) vill föra budskapet om Jesus.

Och visst är det en boktitel som skapar nyfikenhet? Åtskilligt har skrivits om att dela med sig av sin djupaste övertygelse, men den här boken utmärker sig på ett sätt som känns nytänkande. Författaren dyker nämligen ner i själva psykologin kring att evangelisera.

Först ut är rädslorna. Han spaltar upp vilka farhågor som kan hindra oss från att berätta om Jesus. Att framstå som ”en idiot”, att sticka ut, att skapa bråk och splittring, att jobbkarriären ska påverkas negativt, att motfrågorna ska bli för svåra att svara på, att människor ska säga nedsättande saker om en och så vidare. Jag har aldrig tidigare hört någon predikant eller författare benämna detta så utförligt, och jag tror att det är bra. Rädslor har en tendens att te sig mindre farliga om vi lyfter fram dem i ljuset.  Bannister var själv under en tid vad han kallar för ”kristen under täckmantel”.

Sedan kommer frågorna. Och det är här som bokens tyngdpunkt ligger. Som journalist med en stor tro på kraften i bra frågor, kan jag inte vara annat än förtjust över att han grottar ner sig i detta. Varför kan frågor vara användbara, vilka frågor är bra och hur bör de ställas?

Frågor kan göra att mer eller mindre upprörda ordväxlingar förvandlas till samtal. Jesus beskrivs som den store frågeställaren och Bannister påtalar att det i evangelierna ska vara nästan 40 gånger vanligare att Jesus ställer en fråga än att han svarar på en. Med koppling till den här pedagogiken lyfter författaren fram frågorna ”Vad?”, ”Varför?”, ”Den undrande frågan” och ”Om?” som är tänkta att fungera både sonderande och för att stimulera tankarna att röra sig i större banor.

En rad andra tillvägagångssätt tas upp och läsaren utmanas att gå längre än att berätta om hur hen blev kristen (i betydelsen vilka yttre omständigheter som ledde dit). Varför någon blev kristen (och varför personen fortsätter att vara det) är av ännu större betydelse, menar författaren.

Tyvärr är boken överlastad med fåniga skämt som till och med tar sig ända ner i fotnoterna. Vad sägs om att skruva titeln på Rick Warrens välkända bok Leva med mål och mening till Veva med mål och mening – en guide till kristen tro för positivhalare? Eller hävda att Richard Dawkins bok om audiologi Illusionen om ljud inte alls sålt lika bra som den med snarlik titel (Illusionen om Gud). Detta stör läsningen mycket och påminner mig om tonen i Andy Bannisters Ateisten som visste för mycket, vilken jag tidigare recenserat här i Dagen.

I sin helhet inspireras jag av frågemetodiken, men jag upplever samtidigt en risk för att de psykologiska samtalsknep som nämns i den här boken kan bli beräknande. Väljer jag att visa sympati/empati för att jag uppriktigt bryr mig om en person eller bara för att skapa förtroende så att samtalet kan löpa vidare smidigt? Kärlek måste vara drivkraften. Författaren gör i sammanhanget en anmärkning om att det är viktigare att besvara frågeställaren än att svara på själva frågan. Målet är att nå personen.

En bok att brottas med. På egen hand, men framför allt i samtal med andra.

”Jag ser så många exempel på hur kristna rätar på ryggen och får en ny frimodighet”