”Koka björn” – brutal mordhistoria med Lars Levi Læstadius

Tv-serie: ”Koka björn”

• Betyg: 4 av 5
• Regi:  Trygve Allister Diesen
• Manus:  Jesper Harrie (efter Mikael Niemi)
• Medverkande:  Gustaf Skarsgård, Emil Kárlsen, Magnus Krepper, Pernilla August, Jonas Karlsson, Ane Dahl Torp m fl
• Genre:  Drama/Thriller
• Streaming: Disney+

• Rek ålder: 18+

Mikael Niemis mustiga och hyllade 1800-talsskröna ”Koka björn” har förvandlats till tv-serie, en brutal kriminalhistoria i nordic noir-stil. I centrum står prosten och väckelsepredikanten Lars Levi Læstadius. Det hela kunde blivit parodiskt, men fungerar överraskande bra.

I Johannesevangeliets inledning står att ”ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det”.

Men är det sant? När den bibelmarinerade berättelsen i Koka björn rullas upp ligger det nära till hands att känna att mörkret är så kompakt att det kan lägga allt under sig och släcka det lilla ljus som ändå finns. Där ligger också mycket av prostens, berättelsens centralgestalt, egen rädsla och brottning. Även om han vill hålla fast vid såväl Bibelns ord som sin egen tro och övertygelse, är han skräckslagen av styrkan i den ondska han möter.

Filmatiseringen av Mikael Niemis mustiga, vidlyftiga men bildande roman Koka björn, utgår från originalet, men tar sig som sig bör en del dramaturgiska och andra friheter. Här står romanens mordgåta i centrum, vilket skapar ett bra fokus och gör det till en synnerligen fängslande historia.

Brutalt och våldsamt

Det hela är mörkt, brutalt, våldsamt, smutsigt och blodigt, långt ifrån barntillåtet. Något som är lättare att förhålla sig till i en roman, där du skapar dina egna bilder. På film blir allt så explicit, bilderna tvingas på dig, och blir därför obehagligare.

Först tänker jag att våldet och grymheterna är överdrivna, men kanske historiskt motiverade. Sedan inser jag att det som skildras ligger betydligt närmare vår samtid än jag vill se och erkänna. För förtrycket, hänsynslösheten, dödandet och föraktet för människoliv spelas upp för våra ögon i nästan varje nyhetssändning. Även vi lever i en barbarisk tid.

I sex avsnitt får vi följa prosten Lars Levi Læstadius (Gustaf Skarsgård) som 1852 flyttar med sin familj till Kengis i Pajala socken för att bli kyrkoherde. Huvudpersonen i den fiktiva berättelsen är baserad på den berömde prästen och väckelsepredikanten som gav namn till den læstadianska väckelserörelsen i Tornedalen.

Väckelse och konflikter

Väckelsen, i verkligheten såväl som i den här historien, lockar inte minst fattiga arbetare och samer. Laestadius har ett stort hjärta för de svagaste i samhället och är öppet kritisk till hur de behandlas av makt och överhet.

Han fördömer alla former av alkohol, då han ser vad superiet för med sig; hur det splittrar familjer, ökar våldet och gör de fattiga ännu fattigare.

Samtidigt som familjen Læstadius anländer till Kengis har en ung piga försvunnit i skogen. Misstanken finns att hon fallit offer för en björn. Prosten tvivlar och påbörjar sin egen utredning tillsammans med sin samiske fosterson Jussi (Emil Kárlsen).

När de hittar flickan död i ett träsk, fastlår länsman Brahe (Magnus Krepper) och doktor Sederin (Johan Widerberg) – båda ständigt småberusade – att hon dödats av en björn. Till prostens förvåning och starka protester, då han bland annat ser tydliga strypmärken på flickans hals.

När sedan ännu en flicka försvinner utvecklas serien till en thrilleraktig kriminalhistoria i nordic noir-stil i tämligen ovanlig miljö. Prosten visar en häpnadsväckande begåvning som detektiv och brottsutredare och påminner om Sherlock Holmes, med Jussi som sin Doktor Watson. De är ständigt motarbetade av Brahe, Severin, patronskan Sjödahl (Pernilla August), handlare Lindmark (Jonas Karlsson) och andra av samhällets makthavare och välbeställda.

De är även skeptiska till det Læstadius predikar, hur han leder församlingen och de uttryck för extas som förekommer i gudstjänsterna. Hans inkluderande hållning till samerna ses inte heller med blida ögon. Maktkampen blir allt intensivare.

 Första svenska  produktionen för Disney+

”Koka björn” är den första svenska produktionen någonsin för strömningsplattformen Disney+. Chansen bör vara stor att det blir flera, för det här är överraskande bra och väldigt underhållande.

Det hela kunde lätt blivit parodiskt, med alla dessa uppsminkade, nedsmutsade och väl maskerade skådespelare – det tog ett tag innan jag kände igen såväl Jonas Karlsson som Magnus Krepper – och en berättelse som lutar åt det osannolika.

Men om man köper premisserna fungerar det faktiskt. Mycket beroende på seriens många toppskådespelare, som verkar trivas och tar sig an sina karaktärer med liv och lust. Storslagna naturbilder från fjällmarkerna bidrar till den suggestiva stämningen och det visuella berättandet; en ordlös kontrast till de trånga, mörka och smutsiga mänskliga miljöerna.

Komplex person

Gustaf Skarsgård gör ett fint porträtt av den briljante men plågade prosten. En del har menat att Mikael Niemi skönmålar Lars Levi Læstadius. Niemi själv säger sig dock vara påläst och att den legendariske predikanten var en mer komplex person än han brukar gestaltas. Beläst och bildad, flerspråkig, intresserad av vetenskap, en ytterst kunnig botaniker – en viktig del av Koka björn – och att hans teologi visserligen var konservativ och kunde uppfattas hård, men att han samtidigt var nådefull och empatisk.

Skarsgård gestaltning tar vara på denna komplexitet, gör den till ett eftertänksamt och närmast ambivalent drag och förstärker nåden och toleransen. Något som skapar sympati och redan från början etablerar prosten som hjälten i historien.

Här finns också en del andra trådar invävda i detektivarbetet. Finast är relationen mellan prosten och fostersonen Jussi. Emil Kárlsen gör ett starkt porträtt av den vilsne, utsatte pojken som inte längre vet var han hör hemma, som ständigt slits mellan olika poler inom och utom sig, och som har svårt att leva upp till den kärleksfulle men krävande prostens förväntningar.

Den mestadels mörka och brutala historien rymmer också stunder av ömsinthet, kärlek, skratt, funderingar kring tro och teologi, kamp för rättvisa och människovärde, förlåtelse i stället för hämnd och en stark förundran inför naturen.

Dessa till synes små strimmor av ljus är tillräckliga. Mörkret kan inte övervinna det.