Nya ledare kan tvätta bort karismatikens dåliga rykte 

De tre församlingsrörelserna som i störst grad är präglade av en karismatisk profil har under det senaste året arbetat med att utse nya ledare. Nu klarnar bilden av vilka dessa troligtvis blir. Frågan är vad som kommer bli deras stora bidrag. De har möjlighet att skriva historia. 

Öyvind Tholvsen Öyvind Tholvsen Öyvind Tholvsen Ledarskribent

Ledarskribent på Dagen och föreståndare för Lugnetkyrkan, Falun.

Behoven av förnyelse är stort. Allt för länge har karismatik förknippats med dåligt ledarskap, ett smalt teologisk synfält, förakt för bildning och liten vilja till samarbete. Nu finns möjligheter att tvätta bort detta dåliga rykte av det ledarskap som nu växer fram.

Först ut var Livets ord där David Ekerbring (47 år) tillträdde föreståndaruppgiften i församlingen den 1:a augusti förra året. Han var redan då ledare för Trosrörelsen nationellt, något han fortsatt kommer vara.

Några månader senare påbörjade Samuel Jonsson (41) tjänsten som föreståndare i Filadelfiakyrkan i Stockholm. En symboliskt viktig pastorstjänst. Församlingen har varit helt central i Pingströrelsens historia. Det var som föreståndare i Filadelfiaförsamlingen Lewi Pethrus lade grunden för det som mer än hundra år senare är Sveriges största frikyrkorörelse.

Nu tyder allt på att även Pingströrelsens ledartrio kommer att komma ur en yngre generation. Johanna Bode (41) kan väljas till ny föreståndare. Med sig får hon i så fall två vice föreståndare genom Camilla Moberg (42), internationell ledare och Gustaf Nyström (32) som ny nationell ledare.

Och som om det inte var nog, har Evangeliska Frikyrkans (EFK:s) styrelse föreslagit att samfundet i framtiden ska ledas av Linnea Åberg (45) med två biträdande missionsdirektorer i Markus Sand (49) och Magnus Alphonce (60).

Karismatiska kristna rörelser har gått igenom ett antal ledarkriser under de senaste decennierna. Tydligast har detta kanske märkts i USA, men även i Norden och här i Sverige där även dessa tre samfund på olika sätt har berörts.

De föreslås bli nya vice föreståndare i Pingst

EFK-profilen Stefan Swärd hävdar i ett nyhetsreportage i Dagen ”att EFK har tappat den karismatiska dynamik” som tidigare fanns. Det gäller nog inte bara EFK utan är en diagnos som kan ställas på fler sammanhang. Det är i så fall olyckligt, men måste också ses i ljuset av trovärdighetsproblem som uppstått under årens lopp.

Det finns ett stort och viktigt arbete att ta itu med. Ledarskap inom dessa delar av den kristna storfamiljen har ett stort behov av en rejäl uppfräschning. Det är därför ett mycket intressant läge som denna del av frikyrkan befinner sig i där rörelserna nu samtidigt och oberoende av varandra låter en ny generation ledare att ta vid.

Det känns som att man öppnar dörrar och fönster för att vädra in morgonluft i systemen. Det är hoppingivande och modigt av de beslutsinstanser som arbetat fram förslagen till nya ledare att förorda att dessa profiler får ta vid.

I intervjuer och debattartiklar i Dagen kan vi ana en gemensam analys hos flera av dem. David Ekerbring svarar i en debattartikel på den kritik som riktats mot Trosrörelsen som förmedlare av en hjärtlös tvärsäkerhet med en bön om förlåtelse och betydelse av försoning. Det är intressant att han hänvisar till precis samma bibliska bild som Samuel Jonsson gör när han talar om sin framtid som föreståndare i Filadelfiakyrkan i Stockholm i en intervju med Dagen: Att vara en kristusdoft.

Kristusbrev och kristusdoft är starka bilder från Andra Korintierbrevet om den kultur som bör råda i varje kristen gemenskap. Utifrån utvecklingen i det karismatiska landskapet i Sverige kan man ana en ny sorts karismatik växa fram med nya generationer.

Denna karismatik är mindre bunden till en hela handens ledare och mer upptagen av att få hela församlingen i funktion i Andens gåvor. Den sker därför mer i smågruppens samlingar i hemmen och i förbön för en kollega på jobbet än från en estrad i kyrkan. Den nya karismatiken kommer att vara mindre bullrig utan att för den delen tystna eller bli mindre distinkt. Eftersom den mer fungerar i ögonhöjd än från talarstolar, kan också inomhusrösten användas.

Den nya karismatiken sker också i en mycket större medvetenhet om maktdynamiker. Varje kristen ledare behöver ha satt sig in i och förstått hur makt och osunda bindningar uppstår. Därför behöver alla rörelser som bejakar den tydliga vision av karismatiskt fungerande församlingsliv som finns i Nya testamentet också bottna i en biblisk analys av hur makt kan fresta oss att missbruka Guds namn för egna syften.

Den nya karismatiken tar också upp arvet från Pingstväckelsen genom att ha en helhetssyn på missionsuppdraget. Starka möten med gudsupplevelser och profetiska tilltal i fokus står inte i motsats till ett starkt socialt engagemang i staden, nationen och i världen. Detta skiner också igenom i de intervjuer som både Johanna Bode och icke minst Linnea Åberg har gett med Dagen. Även Livets ords växande sociala engagemang är lovvärt.

Ytterligare en spännande faktor i den nya karismatiken är att den på inget sätt räds bildning och utbildning. Jag har tillsammans med en lång rad pastorer och ledare från den karismatiska delen av kyrkosverige besökt Alphas anglikanska moderförsamling Holy Trinity Brompton i London och dess stora årliga ledarkonferens i Royal Albert Hall. Här möts vi av just en stark karismatisk betoning som inte ser någon motsats mellan detta och akademisk bildning. Detta är vägar vidare även för en förnyad och trovärdig karismatik också i Sverige.

Det som tyvärr har kännetecknat många karismatiska rörelser genom åren är att de varit sig själva nog. Karismatiska ledare har haft tendenser att bygga det egna, inte sällan influerade av ett marknad- och managementstänk. Samarbete har ibland varit svårt för gamla tidens så kallade starka ledare. Den nya tidens starka ledare vågar istället att bygga allianser. Det ska bli spännande att se om vi får nya solida, visionära allianser också mellan kristna syskon i den karismatiska fåran. Denna är inte alls begränsad till endast dessa tre församlingsrörelser.

Redan nu syns spår av det i Stockholmsekumeniken där flera olika kyrkor inom just den karismatiska fåran för andra året i rad går samman om en konferens under pingsthelgen. Kanske är detta tecken på att också gemensamma visioner mellan dessa församlingsrörelser kan få stort utrymme i det nya ledarskap som växer fram i frikyrkosverige.

Thomas Österberg: Erfarenhet av ung tro präglar föreslagen pingstledartrio