När nätet väcker tro behöver kyrkan hitta sin nya roll

Många av dem jag möter i vår församling som nyss har fått en kristen tro har en sak gemensamt: Innehåll på internet har varit en viktig del i deras väg till tro. Även nu efteråt fortsätter dessa källor att vara viktiga för deras förståelse av Bibeln, kyrkans historia och den kristna trons innehåll. Pastorskollegor jag pratar med, känner igen detta spännande nya mönster. Men det är inte den lokala församlingens eventuella egna Youtubesändningar som är den främsta källan.

Öyvind Tholvsen Öyvind Tholvsen Öyvind Tholvsen Ledarskribent

Ledarskribent på Dagen och föreståndare för Lugnetkyrkan, Falun.

Detta är det nya landskapet som alla församlingsledare behöver förhålla sig till. Carey Nieuwhof är en amerikansk församlingsplanterare och författare av ledarskapsböcker med en stor ledarskapspodd som många även i Sverige följer. I sin spaning inför 2026 lyfte han frågan om vilka konsekvenser det ökade intaget av undervisning genom sociala medier får för hur gudstjänster generellt och predikan i synnerhet utformas. Här betonar han gudstjänst och predikan som ett möte mellan Gud och människan. Mindre presentationer och innehåll och mer gudsmöten och närvaro, är hans tänkvärda reflektion.

För människor som kommer till kyrkan i dag presenteras och formas trons innehåll i hög grad av det som vi får till oss via olika digitala kanaler. I ett större dokument i Dagen nyligen beskrevs hur kristen tro syns alltmer i Tiktok-världen. Även genom reels på Instagram och Facebook förmedlas mycket kristet innehåll. För många, särskilt män, verkar Youtubefilmer vara den viktigaste källan till kunskap om tron. Enligt Internetstiftelsen är det också Youtube som är det sociala medium som flest använder.

Om du ville höra en predikan eller ta till dig undervisning för några decennier sedan, behövde du vara på plats i en kyrka. Enda alternativet var annars att prenumerera på kyrkans kassettbandstjänst – ni under fyrtio år får googla – eller möjligtvis lyssna på närradiosändningar som vissa av dåtidens hightechförsamlingar hade utvecklat.

Tiktok-teologin formar unga – och utmanar kyrkan

Nu finns mängder av undervisning och predikningar tillgängliga för alla. Och inte bara som inspelningar från gudstjänster, utan främst genom att mer eller mindre duktiga teologer och kommunikatörer pratar direkt till dig från sin studio, oftast med väl valda böcker strategiskt placerade på bokhyllor i bakgrunden. Ibland sker det också genom proffsiga tv-liknande produktioner där experter citeras, viktiga platser besöks och välgjord grafik tydliggör innehållet.

Och detta innehåll söks upp och används. Här formas trons innehåll i ibland djuplodande, ibland ytliga presentationer.

Detta får konsekvenser för varje församlings vardags- och gudstjänstliv. I stället för att främst se det som ett hot behöver varje församling tänka igenom hur de kan dra nytta av allt det goda som finns bara en sökning ifrån var och en av oss.

Ett grepp som flera tar är att ösa ur dessa källor in i församlingens fördjupningskvällar eller smågruppssamlingar. En ledares uppgift kan vara att skapa ett bra upplägg för dessa tillfällen - undervisningsmaterial att samtala om utifrån några av de goda aktörer som skapat bra digitalt innehåll. På detta sätt kan man visa på vilka källor man tycker är värda att lyssna till. En viktig uppgift i nutidens församlingsliv är att kunna guida människor i det nya digitala landskap som vi lever i.

Carey Nieuwhof anser att våra gudstjänster behöver mindre utrymme för att presentera trons innehåll. Inte reservationslöst – förkunnelse och gudstjänster måste förmedla och bottna i trons innehåll och Bibelns evangelium. Men som en tyngdpunktsförskjutning.

För det som kyrkan, Kristi kropp, kan erbjuda som inte kristna Tiktok-flöden, poddar eller Youtubekanaler kan, handlar om Guds närvaro. Därför bör i stället gudstjänst och förkunnelse ha mötet mellan Gud och människor i gemenskap som det helt centrala.

Ungdomsbarometern släppte innan jul sin trendrapport inför året baserad på cirka 7 500 fritextsvar från 15-24-åringar på frågan ”Vilken blir 2026 års stora trend bland unga, och varför?”. Här läggs ytterligare ett moment till som harmonierar med Carey Nieuwhofs analys. Det sociala och fysiska umgänget blir allt viktigare för unga. Tröttheten på det uppkopplade livet får utslag i en starkare önskan om att ”… helt enkelt träffas på fysiska platser och umgås med andra människor kring gemensamma intressen.”

Det nätet sällan erbjuder är kollektiva upplevelser. Unga längtar efter mer gemenskap. Den dödliga ensamhetsepidemin bland unga har vi på ledarplats tidigare omtalat som förödande. Därför är möten med Gud tillsammans i gemenskap med andra så livsviktiga.

Ungdomsbarometerns rapport igen: ”I årets trendspaningar märks en ny nykterhet i synen på teknik. Unga vill använda tekniken för att förenkla livet, men inte ersätta det mellanmänskliga. De söker balans mellan digital acceleration och närvaro i det verkliga.”

Detta torde inte bara gälla unga människor. Många i livets andra halvlek kan säkerligen känna igen sig.

Formerna kommer variera. För några är det liturgisk stringens med betoning på firande av nattvarden som öppnar rummen där gudsmöten sker. För andra är det bön, lovsång och tillbedjan i modern tappning av urgamla sångteman kring Guds helighet, tillbedjan inför Lammet och kyrie-rop i böner om förbarmande som öppnar samma rum.

Och för att förhålla sig till de ändrade förutsättningar som dagens livsmönster ger, bör kyrkan samspela med teknikutvecklingen och se hur den kan bli både en inkörsport till och en fördjupning av trons vardagsliv. Det som behövs är församlingsledare som kan vägleda människor bort från uppenbara digitala andliga återvändsgränder och in på de vägar som leder till evangelium och liv.

Hur trons söndagsliv kan se ut bör vägledas av synen på gudstjänsten som en mötesplats mellan jord och himmel, det mänskliga och det gudomliga, det vardagliga och det heliga. Och som något man från kyrkans första tid alltid gör tillsammans med andra i trons gemenskap.

Mikael Hansson: Självbetjäning i kyrkan – är det rätt väg att gå?