Ledare
Fotboja på barn som söker skydd – regeringens vägval väcker frågor
Esther Flores Sedman: Hitta lösningar som värnar barns trygghet och värdighet
Elektronisk fotboja ska få användas även på barn.
Alexander Grey
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Barn till asylsökande i Sverige kan framöver tvingas bära fotboja, enligt ett nytt lagförslag. Trots omfattande kritik från kyrkorna, Lagrådet och andra tunga remissinstanser – som varnar för att det strider mot barnkonventionen – väljer regeringen att gå vidare.
Syftet med att skärpa reglerna ska vara att utöka kontrollen över människor som vistas i landet utan tillstånd, för att asylprocesser ska fungera och att beslut om utvisning ska kunna genomföras.
I dag finns två sätt för det: uppsikt eller förvar.
Den som står under uppsikt måste lämna ifrån sig pass eller infinna sig hos myndigheter vissa tider. Vid misstanke om att den som söker skydd riskerar att avvika kan personen i stället sättas i förvar – ett frihetsberövande som dock innebär ett kraftigt ingrepp i den personliga integriteten.
För barn gäller särskilda regler. Enligt barnkonventionen får de bara frihetsberövas som en sista utväg och under så kort tid som möjligt eftersom det kan skada deras hälsa och utveckling.
Regeringen vill nu införa ett slags mellanting. Asylsökande ska då bo på en anvisad plats eller bara få vistas inom ett avgränsat område. Det senare kan kombineras med en elektronisk sändare fäst runt vristen för att kunna spåras.
Fotbojan ska få användas även på barn, även om striktare regler gäller. Barn får bära fotbojan tre månader och upp till ett halvår vid ”synnerliga skäl”.
Kyrkorna påminner om att barnen har en särställning inom kristen tro och om Jesu uppmaning att värna de mest sårbara.
Kritiken mot förslaget är omfattande. Flera remissinstanser ifrågasätter att åtgärden alls ska få användas mot barn och varnar för integritetskränkningar, risker för stigma och en i praktiken diskriminerande begränsning av barnens frihet. Och kyrkorna påminner i sitt remissvar om att barnen har en särställning inom kristen tro och om Jesu uppmaning att värna de mest sårbara. Regeringen medger visserligen att åtgärden innebär ett ”fysiskt och psykiskt obehag” för barn men motiverar övervakningen med att det är bättre än att låsa in dem.
Att ställa två tvångsåtgärder mot varandra väcker frågor om rättssäkerhet och människovärde. Ett rättssamhälle prövas inte minst i hur det behandlar de mest utsatta. Därför borde regeringen nu söka lösningar som både säkrar möjligheten att genomföra beslut samtidigt som de skyddar barns rätt till trygghet, integritet och mänsklig värdighet.
